I Björns verksamma liv utanför Öland var han anställd i firman Alimak som hissmontör. Där jobbade han på dagen i 50 år, från 18 till 68 års ålder, med att montera bygghissar i 46 olika länder. De sista åren som montör var Björn stationerad i Singapore och efter pensioneringen köpte han ett hus i Thailand. Kolstad var dock ett måste för honom och hit återkom han varje år fram till sin bortgång.

Med saknad tänker jag på Björns humoristiska sinne och hjälpsamma hand!

Örjan Petersson, Solbacka.

Anette Ekerheim

30 juli, 2020 kl. 19:29

Min fine kusin. Har så många fina minnen

Anette

Halling Clas

1 september, 2020 kl. 18:22

Tack Örjan för din fina text om Björn. Björn blev en vän till vår familj under tiden i Singapore. Han kom gärna över på söndagsmiddag och snart såg våra barn Björn som ett naturligt inslag runt vårt hem. Vi saknar Björn som med sitt anspråkslösa sätt var en välkommen gäst hos oss och hos många andra Skandinaver i Singapore.

Ölänningar och vrakplundring….

31 mars, 2019 av admin

Under 1860- och 1870-talen förekom regelbundet att utländska besättningar från fartyg som förlist runt Öland, fick övervintra på Kaptensgården i Kolstad. Ägaren av Kaptensgården under dessa år var sjökapten Daniel Ohlsson (admins farfars far). Mellan sina långseglingar hade Daniel konsulära uppdrag som bl.a. gick ut på att hjälpa strandade besättningar.

En gång i slutet av 1860-talet – det var under en decemberstorm – kom bud från Bredsättra att ett skepp gått på utanför Kapelludden. Daniel for dit men det blåste sydostlig storm och det var omöjligt att ta sig ut från land Mystiskt var emellertid att man inte sett några människor ombord. Följande morgon hade det mojnat och man kunde gå ut.

Skeppet stod fast på grund. Ett fallrep hängde ner och Daniel klättrade ombord. Nog fanns det folk ombord. När Daniel äntrat över relingen fann hann sig omringad av fartygets besättning. Kaptenen stod med pistolen färdig och det var bara för Daniel och hans följeslagare att göra ”hands-up”. Daniel förklarade vem han var och sitt uppdrag och hänvisade till legitimationen i sin plånbok. Problemet löstes, men den spanske kaptenen, som sedan övervintrade på Kaptensgården i Kolstad (där fanns redan innan en holländsk kapten i vinterkvarter), kunde berätta att han var varnad för ölänningarna och att dessa var kända som vrakplundrare.

Så här skriver Herman Hofberg 1896 om vrakplundring på den öländska östkusten:

Från Ölands östkust är ännu att nämna den sydost om Borgholm utskjutande Kapelludden, som ligger tämligen afsides på ett ställe, där ön är som bredast och där fordom ett åt Birgitta helgadt kapell stått: en sägen förtäljer, att hon under sin färd till det heliga landet landstigit där. Ett väldigt, 3 1/2 meter högt, väl arbetadt stenkors är här rest under medeltiden, antagligen till minne af någon högförnäm resandes skeppsbrott.

Korset har varit omgifvet af en vidsträckt stenmur och vid sin fot haft en bönepall: förböner fäldes där för sjöfarande, och allmosor samlades åt skeppsbrutna. Stället är nämligen, liksom för öfrigt hela Ölands östkust, farligt för sjöfarande och numera försedt med en fyr. Fordom, ja troligen ett godt stycke in på 1880-talet ansågs det som ett föga brottsligt, om ock ej lofligt näringsfång att hjälpa Vår Herre att ”välsigna stranden”.

Förlisningen af ett större fartyg på kusten var nämligen en för strandboarne välkommen händelse: om de än ej direkt plundrade de olycklige, kunde de dock alltid taga bra betaldt för sin bärgningshjälp eller uppsamla en mängd ägarelöst strandgods. Och för att nu dylika händelser ej skulle bli allt för sällsynta, lära stundom missledande ljus, som kunde förväxlas med en gammaldags fyr, eller till och med efterapningar af blänkfyrarnes sken ha användts för att locka fartygen från den rätta kosan.

(Per Thege)

Albiro

12 november, 2014 av Olle Staf

Tänkte åter försöka reda i den del av Kolstad som överfördes till Borgholm 1935. I Borgholms församlingsbok registrerade man då 101 tidigare Kolstadfastigheter, de flesta med egennamn. Först i den alfabetiska ordningen står Albiro.

Murarmästare Albin Nilsson Fock köper 5/12 1916 villa Steneken och kallar den Albiro. Albin Nilsson född i Mönsterås 3/3 1863. Inflyttad som murare från Mönsterås 16/12 1893 till Lilla Istad, Alböke. Gifter sig 18/6 1894 med torpardottern Karolina Larsdotter, född 3/1 1858 på gården. Paret barnlösa och Karolina död i nervsjukdom 26/2 1913. Albin flyttar 21/5 1913 till Borgholm. Gifter om sig 31/10 1914 med Klara Matilda Eriksson född 27/7 1864 i Stigtomta och inflyttad till Borgholm 19/11 1914. Deras tid på Albiro blir dock inte lång. Albin död 54 år gammal 20/4 1917 på Borgholms Lasarett av urinblåsecancer. Klara Matilda får flytta ut till Borgholm 19/11 1917 och dör sedermera på Halltorps ålderdomshem 22/1 1941 i paralysis agitans.

Används namnet Albiro fortfarande? Har Du hört härledning till namn på andra Kolstadfastigheter?

// Olle

Egennamn på fastigheter

16 juli, 2014 av Olle Staf

När jag läser 1930 års församlingsbok ser jag att de flesta fastigheterna i Kolstad Villastad har egennamn, Alsborg, Ekhyddan, Kolstadborg etc. Dessa ser man sällan nuförtiden utan nu är det gatuadress som råder.

Hur är det då uppe i byn?

Ibland står där något extra på brevlådan fast sällan hör jag andra beteckningar än efter ägarna. Solbacka ett lysande undantag, men det finns säkert fler.

På vår tomt, 34:8, låg en gång Skinntorpet, dock sedan länge rivet innan vi byggde vårt hus.

Har Du något eget namn på Din fastighet? // Olle Staf

Epilog kniv i ryggen

8 maj, 2014 av Olle Staf

Händelsen återupptagen vid laga ting och efter det hänvisad till högre instans. Dessa protokoll har jag inte läst men i husförhörslängd noterat att Kongl. Majestäts utslag 17/7 1837 blev att båda blivit ställda under framtidens dom vilket väl i nutida språkbruk motsvarar villkorligt dömda.

Hur gick det då senare för de båda Anders Olsson?

Anders Olsson från Räpplinge hade tydligen förtroende på trakten. Han gifte sig med sin husbondes dotter Anna Olsdotter vilken var kusin med mordoffret. De bosatte sig på Öj och fick 10 barn varav den yngsta dottern kom att återvända till Kolstad som bondhustru i Kolstad nr 1.

Anders Olsson från Kolstad var av mindre välbeställd familj. Jag har inte kunnat följa honom med säkerhet men misstänker han gick till sjöss. Två av hans storebröder kvar i byn, den ene som torpare den andre som båtsman Block.

Vet någon mer är jag vore det roligt veta.

Kniv i ryggen del 3

24 april, 2014 av Olle Staf

Knivdådet togs för tredje gången upp på tinget 21 oktober 1836. Vittnena blev allt frispråkigare om händelsen. Anders Olsson från Kolstad förnekar den kniv som visas upp och Anders Olssons kniv har ej återfunnits. Åklagaren begär uppskov för mer bevisning.

Läs gärna hela protokollet. Ger en bild av levnadsförhållanden i byn på den tiden. // Olle

Urtima Ting på Lundegård 21 Oktober 1836

§2 Kr.Länsmannen A.Thiman samt Actor framställde för Rätta drängarna Anders Olsson från Repplinge och Anders Olsson från Kolstad, över vilka anklagade för våld å drängen Olof Persson i Kolstad som numera avlidit, Rannsakningen blivit uppskjuten från U Ting härledes den 4 i förra månaden, §1 Protokollet vilket nu upplästes lämnades utan anmärkning.

Svaranden vidhöllo vad förut om åtalade händelse vidgått utan att därom vilja lämna någon annan upplysning.

Det upplystes på fråga att vid förra rannsakningstillfället hörde Olof Thorstenssons genom sin hustru Kjerstin Jonsdotter, nu närvarande, gav sonen Olof Olsson i tillfället om söndagsaftonen, bud om Olof Perssons sårande.

Kjerstin Jonsdotter, som vitsordade detta förhållande omtalade att brorsonen Olof Persson i livstiden, om sårandet för henne gjorde enhanda berättelse som för Mannen, och denne uppgivit.

Den av Olof Thorstensson omnämnde fällkniv, uppvistes, var försedd med hornskaft varå årtalet 1835 fanns ristat, 8½ tum lång, därav bladet 3½tum långt nära 1 tum brett, och mycket spetsigt.

Svaranden Anders Olsson från Kolstad tillfrågad om denna kniv vore honom tillhörig och den som lämnades Olof Thorstensson vid arresteringstillfället, svarade att kniven ej vore hans, och han nu ej kan erinra sig om han ens lämnade Olof Thorstensson någon sådan.

Svaranden Anders Olsson från Repplinge som tilltalades uppge var hans alldagliga kniv vore på det att den måtte bliva förevisad omtalade att han på sätt som gossen Lars Larsson utsagt om söndagsförmiddagen tappat den som han förmodade i den säng där han då låg vilade, att sedermera den samma ej åter hittat eller efterfrågat, men uppgiver samma kniv ha hornskaft varpå bokstäverna A.O. funnos ristade, bladet böjt vid udden ungefär som vanliga trädgårdskninvar.

Kyrkvärden Jon Olsson i Kolstad företrädde och förklarade att hans hustru Maja Persdotter är moster åt svaranden Anders Olsson från Kolstad och dessutom såsom mindre vetande oskicklig att vittnesmål avgiva.

Per Persson i Kolstad, den avlidnes broder även vittnade tillkännagiver att han var den som gav ovanämnda Jon Olssons hustru första underrättelsen om sin broders sårande.

Efter dessa upplysningar avstod Actor som medgav uppgivet förhållande med Jon Olssons hustru, från hennes hörande, med tillägg att förr avhörde vittnet Nordström såsom avrest till fastlandet icke kunnat med kallelse träffas.

Emot också tillstädesvarande vittnen Handl Hultenberg i Borgholm, trädgårdsmästaränkan Elisabet Engström Hustru Maja Persdotter, Pigan Brita Stina Jonsdotter i Kolstad samt Bonden Peter Jonsson i Räpplinge, förekom ej jäv, vadan de ojävigat befundne avlade sanningsed, varnade för missbruk därav och berättade, särskilt hörde;

1. Handl Hultenberg att den 1e sistvarande Aug kl mellan 8 o 9 om morgonen kom svaranden Anders Olsson från Räpplinge till vittnet och begärde att få borga samt erhöll 1 stop rött vin. Han tillfrågades men omnämnde ej vartill det skulle begagnas, och då vittnet såg att han hade en skråma i ansiktet, frågade han honom, vem som slagit honom, varpå Anders gav till svar ”att de slagits litet deroppe”, men vidare samtal uppstod ej. Några dagar därefter återlämnades vinet av Olof Thorstenssons hustru, Kjerstin Jonsdotter, som sådant nu vitsordar. På fråga tillade vittnet att han ej bemärkte svaranden, i omtalade tillfället, i någon ovanlig sinnestämning. Uppl o Vht.

2. Enk. Elisabet Engström att om måndagen 1e sist Aug erhöll väl vittnet bud ifrån Olof Thorstensson i Kolstad med anmodan att komma dit upp för att sköta Olof Persson, som berättades vara slagen, men hindrad av egna angelägenheter kunde vittnet ej förr än påföljande dag gå dit, då hon var behjälplig förflytta den sjuke från Olof Thorstenssons till Fadren Per Thorstensson, varvid han varsamt bars i en tältsäng, och var vittnet den som under hela Olof Perssons sjukdom, oavbrutet skötte och vårdade honom, varunder han enständigt förklarade att svaranden Anders Olsson från Räpplinge stuckit honom i ryggen, vilket av medsvaranden ej kunnat skett, eftersom denne låg under Olof Persson, görande samma berättelse om förloppet vid slagsmålet som för Olof Thorstensson och Olof Olsson, vilket dessa berättat. Uppl o Vht.

3. Kerstin Maja Persdotter då vittnet den 1e sist Aug om morgonen händelsevis ingick till Olof Thorstensson, fann hon Olof Persson illa slagen, görande om förloppet därvid samma berättelse som Olof Olsson och Olof Thorstensson utsagt, att farbrors dräng, varmed svarande Anders Olsson från Räpplinge menades, stuckit honom i ryggen och medsvarande därtill var alldeles oskyldig. Svarande A.Olsson från Räpplinge, härvid närvarande, såväl som A.Olsson från Kolstad, vilka efter vittnet tillkom, ehuru någon ovanlig sinnestämning ej hos dem kunde förmärkas, och då denne förstnämnde svarande tillfrågade den andre varför han tog till kniven, vartill A.O. från Kolstad sade sig ha avrått honom och bad A.O. från Räpplinge att erkänna att det var han som stack Olof Persson i ryggen fick han till svar ”Hur kan du säga så? Det kan ingen hjälpa”. Då svaranden därefter arresterades, bådo de Olof Persson om förlåtelse, och svaranden A.O. från Kolstad att Olof persson skulle skona honom, såsom den där ej stuckit honom i ryggen vartill svarade Olof Persson ”Kära Pojkar, tal ej om somt- med mig är det snart slut och bara Gud förlåter Er ,nog gör jag det”. Vid samma tillfälle tillsade svaranden från Räpplinge, att vinflaskan skulle bäras ned igen till Hultenberg. U o V. Tillfrågad om han, på sätt detta vittnet berättat om morgonen d 1 Aug med medsvarande hade det samtal, härovan är infört svarade A.O. från Kolsstad att som han vid slagsmålstillfället ej såg A.O. från Räpplinge nyttja kniv kunde han ej heller härom tillfråga honom, även som A.O. från Räpplinge förnekar att sådant samtal svaranden emellan ägt rum.

4. Pigan Brita Stina Jonsdotter i tjänst hos Per Thorstensson i Kolstad, att vittnet ifrågavarande måndag den 1 aug inkom i rummet hos Olof Thortstensson där Olof Persson låg. Han berättade sig blivit stucken i ryggen av svaranden A.O. från Räpplinge samt gjorde om slagsmålet samma berättelse som för Olof Olsson. Svaranden A.O. från Räpplingevar även närvarande och på vittnets förebråelse varför de skulle så illa hantera Olof Persson, svarade han ” Ja du må tro han gick illa åt oss, innan vi tog hop med honom”. Avhörde vittnet Brita Jonsdotter från Dalby, som och var tillstädes, tillade därpå svaranden A.O. från Räpplinge ”vad du gör så säg bara nej och skyll på den andre- lyd mig”. Samma dag på eftermiddagen träffade vittnet Anders Olsson från Kolstad, som då, under tårar, frågade hur det stod till med Olof persson, om han vore död än, och då vittnet härtill nekade sade han sig vilja gå dit. Vidare ej bekant. U o Vht.

5. Bonden Peter Jonsson från Räpplinge den 31 sist Juli gav vittnet byebarnen lov att en liten stund råga sig med dem, men hade därom ej tillsagt någon av svaranden eller vet huru de därom fått kunskap. Ehuru vittnet väl bemärkte att båda svaranden voro med hos honom gav han ej nogare akt på eller samtalade med dem. Kl omkring 10 på aftonen skiljdes gästerna åt. UoV. Svaranden Anders Olsson från Kolstad upplyste att han, dagen före slagsmålet, i Borgholms Stad, utan att kunna erinra sig av vem, erhöll kunskap att i Repplinge skulle bliva lekstuga, varom han även underrättade medsvaranden. Bonden Olof Andersson, fader till anklagade Anders Olsson från Räpplinge, var nu tillstädes, och berättade att han, om åtalade händelsen inte äger någon kunskap, eller har därefter talt med sonen, eftersom han ifrågavarande söndag eftermiddag var på sin gård i Strandtorp. Anklagade Anders Olsson från Räpplinges broder Peter Olsson 19 år gammal berättar att i skymningen den 31 Juli kom båda svaranden och vittnet Dan.Jonsson till Faderns gård i Räpplinge där Peter Olsson då var, varefter de allesammans, sedan hästarna blivit kvarlämnade på gården, begovo sig till ifrågavarande Lekstuga där de förblivo till kl omkring 10 på aftonen, varefter de, i sällskap med vittnet Olof Jönsson, samfällt begovo sig därifrån till faderns gård, där de förblevo tills något före soluppgången, då de skildes från Peter Olsson. Härunder omnämnde de icke något slagsmål ej mindre att svaranden skulle slagit Olof persson, varom peter Olsson då saknade all kunskap, och varo svaranden vid vanlig sinnestämning. Sammanstämmigt förklarade Fader och Son att de av en minderårig okänd gosse, som sade sig komma från Kolstad, först fingo underrättelse om svarandens häktande, med tillägg att ingen anan än anklagade Anders Olsson från Räpplinges syster Stina Olsdotter, av hans släktingar var närvarande på omförmälte Lekstuga.

Åklagaren ingav, ifrån den avlidnes Fader denna ””Räkning et et Något” och anhöll om uppskov med rannakning för såväl vittnet Nordströms hörande som övrig tillgänglig bevisning och skaffande. Avträdde.

Utslag Med bifall till Actors anhållan uppskjutes rannsakning till framdeles utsättande dag, under instundande lagtima ting, varemmelertid de anklagade skola till länshäktet insändas. Åliggande det åklagaren därtill inkalla ej mindre vittnet Nordström, än förut hörde Brita Jonsdotter från Dalby, Bonden Per Thorstensson i Kolstad, svaranden Anders Olson från Räpplinges syster Stina Olsdotter, samt låta eftersöka den kniv som svaranden Anders Olsson från Räpplinge sade sig hava tappat i sängen hos sin husbonde, och uppmäta avståndet från stället där Olof Persson blev slagen och Olof Thorstenssons bostad, så väl som anskaffa övrig tillgänglig bevisning.

Kniv i ryggen del 2

18 april, 2014 av Olle Staf

60 dagar efter knivstynget dog Olof Persson av sina skador den 29 september 1836. Obduktion visade att såret inte läkt i botten och att hela högra bröstkorgshåligheten var utfylld av var. Nytt Urtima Ting hölls 4 oktober med ny rannsakning av de båda svarande Anders Olsson men hördes även nya vittnen att beskriva de svarandes karaktärer och tidigare våldsbenägenhet. Den avlidne Olof Persson hade under sin sjukdomstid inför flera vittnen uttalat och till rätten inlagt skrivelse om att han var övertygad om att det var Anders Olsson från Räpplinge som tillfogat honom skadan. Anders Olsson från Räpplinge satt således med Svarte Petter vid dagens slut men rätten var inte övertygad och ville höra fler vittnen. Fortsättning följer.

Läs gärna hela protokollet // Olle

Protokoll hållet vid Laga Urtima Ting inom Ölands Norra Mot på Tingstället Lundegård den 4e Oktober 1836.

Ord Ordf och Nämnd:

Häradsdomare Sven Isacsson Kyrketorp, Nämndemän Anders Nilsson Bägby, Lars Olsson Knäppinge, Abraham Michaelsson Sandby, jaen Jansson N Wannborga, Anders Jonsson Repplinge, Olof Nilsson Munketorp, Dan Nilsson Föra o Per Nilsson i N Wannborga.

Vid sista sommarting §369 hade uppskov blivit lämnat med rannsakning innefattande kronolänsman Thiman tjänstetalan mot 2e Anders Olsson från Kolstad och Räpplinge för drängen Olof Perssons i förstnämnda by överfallande i vilken följd och sedan Olof Persson den 29 i förra månaden avlidit, vid nu varande U Ting, Rannsakning åter företogs, varvid Actor inställde de tilltalade för Rätta för vilka förra protokoll upplästes och lämnades utan anmärkning. Den avlidnes broder Bonden Per Persson i Kolstad kom också härvid tillstädes och Actor inlämnade Läkare besiktning och Attest så lydande. Doktor Brunius att läkare biträde omöjligt kunnat rädda Olof Persson från döden.

Till något annat erkännande än vid förra Rannsakningen kunde svaranden icke förmås och ehuru Per Persson enständigt påstod att hans broder förklarat att ingen annan än svaranden Anders Olsson från Räpplinge hava tillfogat honom såret i ryggen ville svaranden sådant på intet sätt medgiva.

På domstolens tillfrågan vartill svaranden förut fått underrättelsen om Olof Perssons död, svarade de, att sådan skett av allmänheten vid Röhälla Färjeplats, varvid de, svaranden hitföljaktlige Fånggevaldigerna Krantz och Granlund, samstämmigt intygade att någon ovanlig sinnesrörelse hos dem därvid ej kunde förmärkas.

Actor åberopade vittnesmål av Olof Jönsson i Hörninge, Änkan Brita Jonsdotter i Dalby, Bonden Anders Svensson i Kolstad, Anders Peter Carlsson i Räpplinge och Johan Elofsson i Tryggestad samt Dan Pettersson i Räpplinge tillika med pigan Brita Bengtsdotter och drängen Olof Jonsson i Äpplerum samt drängen Olof Olsson i Svarteberga och slutligen drängen Nils Persson i Räpplinge. De sistnämnda av Actor nu gjord anmälan endast för att vittna om svaranden Anders Olsson från Räpplinge utövade våldsamheter vid annat än nu åtalade tillfälle. Emot detta hörande vittne anmärkte svaranden Anders Olsson från Räpplinge det jäv, att han med honom var syskonbarn i skyldskap vilket av vittnet även medgavs och tillförlitligen upplystes vardan ock Nils Persson för jäv sig förklarade. Övriga vittnen, ojävigt befunna avlade samstämmigt ed, varnade för missbruk och berättade vid särskilda förhör.

1 Olof Jönsson att han i skymningen 31 juli träffade svaranden i Kolstad och var dem följaktig till Lekstugan i Räpplinge, varunder ingendera av dem nämnde det ringaste om föregående uppträdet med Olof Persson, varom vittnet också då saknade kännedom, intill dess han på följde morgon i sällskap med svaranden Anders Olsson från Räpplinge sedan med svaranden stannat kvar i Räpplinge återvände till Kolstad då Kyrkvärden Jon Olssons hustru därstedes i Kolstad omtalade att Olof Persson föregående afton blivit illa slagen, vilken underättelse av svaranden som var på avstånd, troligen ej hörde, och voro bägge svaranden i tillfället i Lekstugan ej överlastade utan endast som vittnet sig uttryckte ”muntra”. U o V.

2 Brita Jonsdtr i Dalby att den 1 Aug om morgonen kom vittnet till Olof Thorstensson i Kolstad och fann där dennes brorson Olof Persson liggande i sängen samt på tillfrågan hur det stod till fick av honom till svar ”ganska illa” och berättade Olof med full redighet att svaranden överfallit honom och Anders Olson från Räpplinge tilldelat honom såret i ryggen, vilket Olof då trodde varit med en sten, intalade Olof vidare att hans broder Per Persson legat över honom att icke för händelsen anklaga svaranden Anders Olsson från Kolstad vilken han också fritog från såret i ryggen, även som Olof nämnde att av hörde vittnet Dan Johnsson varit på stället vittnade. Uppl o Vidht. Härvid anförde Per Persson att svaranden A O från Räpplinge om måndagen efter slagsmålet självvilligt köpt vin åt Olof under yttrande att han därav skulle ”dricka för att få blod igen” med anledning av denne svarande nu vidgick att han köpt vin, men på Olof Perssons egen begäran.

3 Anders Svensson att den 1 Aug i soluppgången kom Peter Persson till vittnet och bad honom vara sig följaktlig till Olof Persson vilken blivit sårad och då vittnet i sådan följd kom till Olof Thorstenssons fann han Olof Persson ligga i sängen, berättande att Anders Olsson från Räpplinge sårat honom i ryggen och var denne svarande även inne i rummet samt mycket ledsen och torkade ögonen men vidgick dock icke tillmälet, vid vilket tillfälle ingen mer än nu nämnde personer voro tillstädes och begav sig vittnet på Olof Perssons begäran, till Prästgården för att tillkalla Själasörjaren för Nattvardens begående. Vidare ej bekant. Uppläst o vidstått.

4 And Pet Carlsson har om händelsen den 31 juli ingenting bekant, och kan ej heller annat avseende lämna någon upplysning i målet.

5 Joh. Elofsson lika med föregående.

6 Dan. Petersson att på Lekstugan den 31 juli i Räpplinge hos Bonden Peter Jonsson kl omkring 9 på aftonen träffade vittnet svaranden Anders Olsson från Räpplinge som hade ett sår på kindbenet och berättade ha fått sig detsamma tillskipat av Olof Persson i Kolstad men vidare berättelse härom gjorde icke denne svaranden och någon annan kunskap i målet har vittnet inte. U o V.

7 Brita Bengtsdtr då hon 31 juli gick ifrån ovannämnda Lekstuga mötte hon svaranden i förstugan men talte ej vid dem och förmärkte ej heller å dem någon åkomma. VoU

8 Olof Jonsson i Äpplerum att för omkring ett år sedan, vid avresan från en Lekstuga i Räpplinge, tillfogades vittnet av svaranden Anders Olsson från Räpplinge, som med en uppspänd kniv hotade honom, några rapp av en piska. Vid vilket tillfälle för Änkan Stina Andersdtr i Räpplinge, en häst blev illa sårad. UoV.

9 Olof Olsson att vid just omvittnade tillfälle, då vittnet red på en förenämnde Enka tillhörig häst, blev vittnet i Räpplinge gata av svaranden Anders Olsson från Räpplinge nedryckt av hästen vilken tillfogades några rapp av samma svaranden och som efter å hästen syntes knivstyngen utan att vittnet förmärkte svaranden begagnade kniv. U o V.

Dan Peterssons och desse bägge sista vittnens utsagor ville svaranden Anders Olsson från Räpplinge ej medgiva. Förut hörde vittnet Daniel Jonsson från Kolstad, härvid tillstädes, tillade på avlagd ed, sin förra berättelse att då han efter uppträdet hann fatt svaranden vid byen yttrade Anders Olsson från Kolstad ”hade jag blott haft kniv skulle Olle fått så gott igen”. På hemvägen från Räpplinge råkade nu avhörde vittnet Olof Jönsson och svaranden Anders Olsson från Räpplinge i delo därom att den senare sade sig kunna springa så fort som den förre red, varunder Anders Olsson från Räpplinge kulltog Olof Jönsson samt sparkade honom och då den senare uppkommen tog sig åt fickan utlät sig Anders Olsson ”Jag tror du trevar efter kniv”. Vittnet Olof Jönsson intygar aven sanningen av vittnets tillägg vad det rörer honom men varom han ej ansåg sig böra vittna då det angick honom själv. På fråga upplyste föregående Daniel Jonsson sig ej annorlunda kunna förklara det rop som vittnet Nordström uppgivit sig i tillfället hört, än att det troligtvis härrört från svaranden och vittnets ropande då de eftersökte hästarne. Det samtal Nordström uppgivit svaranden och målsägaren emellan hörde inte Daniel Jonsson för avståndet.

Gossen Lars Larsson i Kolstad på 14e året, utan ed hörd, berättade att svaranden Anders Olsson från Räpplinge i frågavarande söndags afton, efter det de legat tillsammans i en säng och sovit, frågade Lars Larsson, om han ej sett en honom tillhörig kniv, men orsaken till denna fråga vet ej Lars, och blev eftersökning i sängen efter kniven ej gjord, med intygande att den kniv Anders Olsson alldagligen nyttjade, var trubbig och hade hornskaft.

Likaledes blev utan ed hörd Bonden Olof Olsson i Kolstad som var syskonebarn i skyldskap med den avlidne, och berättade att sedan han ifrågavarande Söndagen kväll sedan lagt sig fick han bud från fadren Olof Thorstensson att komma till honom emedan Olof Persson voro där och ganska illa slagen. Ditkommen låg Olof Persson på knä vid sängen blodig och utmattad i vilket han av vittnet Olof Olsson upplyftande och yttrade att svaranden Anders Olsson från Räpplinge stuckit honom i ryggen, men att han i början endast trodde slaget varit med en sten. Stövlar och kläder voro fulla av blod. Rådlös vad han skulle sig företaga till hämmande av det starka blodflödet, tilltäppte Olsson såret med litet blåner doppade med brännvin. Härpå tillkallades brodern Per Persson, men en stund efter sedan Olof Persson kommit till sängen, fick han uppkastning, då det tilltäppta såret ånyo började blöda, varpå detsamma åter tilltäpptes, med av Per Persson medhaft snäske vilket kvarsatt till Doktor Lennström påföljande morgon anlände U o V.

Bonden Olof Thorstensson i Kolstad , fader broder till den avlidne, hörde och utan ed och omtalade att ifrågavarande Söndagskväll, sedan Olof Thorstensson somnat, bultade på fönstret och på fråga vem där vore svarade ”det är jag farbror”. Olof Thorstensson gick och öppnade dörren och fann därutanför brorsonen Olof Persson, som beklagade sig vara sönderslagen och gjorde om förloppet därvid enahanda berättelse som för Olof Olsson samt bad att Olof Thorstensson skulle förbinda såret i ryggen, då Olof Olsson efterskickades och Olof Thorstensson som ålderstigen ånyo begav sig till vila. Tilläggande att vid arresteringstillfället lämnade svaranden Anders Olsson från Kolstad en kniv till förvar åt Olof Thorstensson. Härom tillfrågad förklarade Anders Olsson att då han kom hem från Lekstugan oren bytte han kläder och i dessa låg den av Olof Thorstensson omnämnda kniven, vilken han ansåg ej borde till häktet medföra.

Härvid vittnade Herr Prosten J F Eckerlund och S M Adjunkten Engman, berättade samstämmigt att nu mera avlidne Olof Persson i livstiden för dem gjort enahanda berättelse om honom övergångne våldet som för det vid förra rannsakningstillfället avhörde vittnet Danie Jonsson utsagt tilläggande herr Prosten, att Olof Persson i livstiden på fråga om han bestämt kunde säga att Anders Olsson från Räpplinge givit honom stynget i ryggen svarade att han så mycket hellre trodde det som denne svarande i tillfället låg över honom på marken.

Svaranden Anders Olsson från Räpplinge upplyste att han köpt det i frågavarande vinet hos handlare Hultenberg i Borgholm.

Per Persson föreviste den skjorta och väst hans avlidne broder i tillfället begagnat, och såväl västen som i synnerhet skjortan mycket blodiga.

Åklagaren anhöll om uppskov för vidare bevisnings gagnande men hemställde emellertid angående den avlidnes begravningsinlämnade svarande Anders Olsson från Kolstad följande: Jag Olof Persson et Litt: Död-

Actor bestridde svarandens anhållan om ställande på fri fot. Afträdde.

Utslag Urtima Ting Rätten skäligt uppskjuta rannsakning till framdeles utställande dag vartill emellertid båda svaranden skola till Länshäktet insändas och vartill det åligger Actor att jämte övrig tillgänglig bevisning därtill inkalla kyrkovärden Jon Olssons hustru i Kolstad, Handlare Hultenberg i Borgholm tillika med förut hörde vittnet Nordström, så väl som den person vilken av Olof Thorstensson budskickades efter sonen Olof Olsson om aftonen 31 juli, och anser U T Rätten icke något hinder möta för avlidne Olof Perssons anständiga begravning.

Litt. Nytt: protokoll hållet den 3e Okt 1836 vid Medicolegala besiktningen av Bonden Olof Perssons i Kolstad döda kropp företagen enligt anmodan av Herr Kronolänsman A Thiman.

Berättelse Den 31 juli hade Olof Persson blivit ila sårad uti ryggen av ett knivstyng och sedan detta tillfälle har han varit sängliggande sjuk och avled den 29 i förra månaden.

Yttre Besiktning Såret å ryggen var läkt men huden däromkring var blåaktig. För övrigt fanns inte något att anmärka annat än någre dödsblånader.

Inre Besiktning

Huvudet Hjärnans och hinnors blodkärl voro blodfulla. Hjärnans blodådernät innehöll något blod. Hjärnans substans var fast och naturlig. Huvudskålsbenen voro hela.

Bröstet Högra lungan var nästan helt och hållet förvandlad i var så att hela caviteten vari den legat var utfyllt av ett tunt flytande var. Vänstra lungan var frisk och innehöll blod och luft. Hjärtat var stort och slappt. Vänstra hjärtkammaren var blodtom, den högra innehöll något blod.

Buken Levern var naturlig. Njälten liten och frisk. Mage och tarmar voro friska och innehöll obetydligt av födoämnen. Njurarna voro friska och urinblåsan var tom.

Vid sårets å ryggens öppnande befanns det i botten ej läkt utan innehöll var och hade förbindelse med bröstcaviteten så att härav tydligen kunde märkas kniven varmed stynget var gjort hade inträngt och sårat lungan.

Kolstad som ovan A W Brunius Prov.Läk.

Attest I anledning av det jag besiktligen funnit förklaras att det knivstyng, som blvit Olof Perssoni ryggen tillfogandes och som inträngt i lungornas substans, ovillkorligen vållat hans död, vilket jag icke allenast på redan avlagd Ämbetsed intygar, utan med denna min edreliga förpliktelse, så sannt mig Gud hjälpe till Liv och Själ, bekräftar. Kolstad den 3 Okt 1836 A W Brunius Prov.Läk.

Litt. Död Olof Pärsson Efter min Egen övertygelse jag tror Olof Nilssons dräng Anders Olsson har gett mig något dödligt Vittne härtill Pär Pärsson och Anders Nilsson i Kålstad,

Kniv i ryggen 31/7 1836

30 mars, 2014 av Olle Staf

Söndags kväll 31 juli 1836 var det Lekstuga i Räpplinge. Drängarna Anders Olsson från Kolstad (lillebror till Per Olsson i föregående inlägg) och Anders Olsson från Räpplinge hade bråttom dit och tog genvägen över Per Torstensson oslagna rågåker. Olof Persson (storebror till Per Persson i föregående inlägg) var nere vid sin fars åker att se till hägnet varvid han upptäckte drängarna uti i säden. Ordväxling uppstod och då Anders Olsson och Anders Olsson kom över stenmuren blev det slagsmål. En stund senare låg Olof Persson på platsen med knivstick i ryggen medan Anders Olsson och Anders Olsson fortsatte mot målet och hade en glad afton i Räpplinge. Olof Persson drog åt kläderna och tog sig upp till byn. Torsdagen 4 augusti blev det rättegång och fortsättning skulle följa.

Här följer de första vittnesmålen // Olle Staf

Efter det att kronolänsman A. Thiman den 1 i denna månad till domstolen inlämnat så lydande ”Idag har hos mig A Lit. Thiman ..” så har rannsakning i följe därav till förvarande dag blivit utsatt; med upprop varav Actor inställde de tilltalade för Rätta. Vittnena hörde var för sig och berättade;

Anders Olsson från Räpplinge; Att sistvarande söndags afton Anders Olsson och vittnet gått över målsägarens faders, icke slagne sädesåker å Kolstad varöver Olof Persson som vid stenmuren mötte dem blev förbenad samt upptog en sten och kastade emot denna Anders Olsson vilken träffade på kindbenet så att han därav fick blodvite men målsägaren förfördelade han icke.

Anders Olsson från Kolstad avgiva med förra vittnet lika berättelse med tillägg att sedan vittnet kommit över stenmuren in till målsägaren skuffade Olof Persson till denne Anders Olsson så att han föll omkull och kom inunder honom varefter andra vittnet lade sig ovanpå Olof som därvid yttrade ”Jesus nu stack han mig som ingenting visste om” och varvid föregående Anders Olsson hade någonting i handen vilket denne vittnet likväl inte kan bekänna om det var en kniv eller icke försäkrade Anders Olsson, rörd till tårar, att förhållandet var sådant han med berättat och att Anders Olsson från Kolstad är till förfördelandet alldeles oskyldig.

Anders Olsson från Räpplinge härefter förekallad vill icke medgiva vad medvittnet berättat dock kunde svarandena försäkra att ingen mera än de i tillfället voro med målsägaren i delo eller påstå att han före deras ankomst var sårad.

Actor inlämnade såväl angående det tilltalade följande Prästbevis, lit A, protokoll, lit B, och Räkning, lit C.

Å målsägarens vägnar inställde sig dess broder Peter Persson i Kolstad vilken berättade att Olof Persson för vittnet omtalat händelsen så hava timat att då Olof sist Sördags eftermiddag begav sig ut på åkern för att tillse ohägn, varse blev han svaranden gående genom den oslagna sädesåkern och däröver yttrade sitt missnöje varpå svaranden genast överföll Olof Persson och Anders Olsson från Räpplinge tilldelade här såret i ryggen under det Olof Persson hade Anders Olsson från Kolstad under sig på backen .Nämndes att Olof Persson försäkrat i Prästens och Actors närvaro att ingen annan än Anders Olsson från Räpplinge var skulden till hans sårande.

Anders Olsson från Räpplinge är 7 fot 8 tum lång, har ljusa hår och ögonbryn samt är klädd i grå vadmalslångbyxor och tröja, randig väst och gulrosig halsduk, har alltid vistats i föräldrarnas hus och för andre brott tillförne inte varit tilltalad än vanliga slagsmål. På ytterligare framställd fråga medgav Anders Olsson från Räpplinge att han i tillfället tog målsägaren i kragen då denne låg ovanpå medsvaranden.

Anders Olsson från Kolstad, 7 fot 9 tum lång, har mörka hår och ögonbryn samt är klädd i blå Waltmans tröja och långbyxor, randig väst och rutig halsduk. Har tillbragt sin framfarna levnad i föräldrarnas hus och efter deras död för omkring 3 år sedan tjänat i Kolstad och inte för brott tilltalad. På fråga svarade svaranden samstämmigt att de för i frågavarande händelse icke varit med målsägaren i delo men därefter åtföljdes svaranden till en Lekstuga i Räpplinge utan att ana några ledsamma påföljder avseende händelsen, vadan de icke heller besökt målsägaren förr än då Actor ankom och tog dem i fängsligt förvar, då Anders Olsson från Kolstad påstod att målsägaren frikände honom för åkomman i ryggen. Actor anhöll om förhör med drängen Daniel Jonsson i Kolstad och Båtskepparen Olaus Norström i Ramsättra emot volka vid efterfrågan om jäv utröntes att Daniel Jonsson och svarande Anders Olsson från Kolstad äro syskonbarn i skyldskap vadan Daniel för jävigt vore i detta fall förklarades men båda vittnena vore i övrigt ojäviga och besvuros på ed och varning, vid förskilda förhör berättade;

1 Norström Att sistledes sördags afton kort efter solens nedgång åtföljde vittnet målsägaren till hans faders Rågåker för att efterse ohägn varvid de erforo svaranden komma gående mitt igenom Rågåkern och varpå yttrade till dem ”varför går ni över Säden Edra Fähundar” men erhöll till svar ”vem är fähund för Dig” Härefter hoppade svaranden över stenmuren intill målsägaren varefter de togs ihopa och varöver vittnet blev rädd samt begav sig sina färde och hörde därunder skrik och trätomål samt slutligen som han tyckte ett nödrop men om det var målsägaren eller ej vet vittnet som i övrigt icke har ringaste kunskap i målet eller vetat någon ovänskap emellan svaranden och målsägaren vilka vittnet sedermera icke heller träffat, uppläst och vidstått.

2 Daniel Jonsson att i skymningen sistledes sördags afton träffade vittnet svaranden på bygatan vilka då tillfrågade honom om han ville följa med dem på lekstuga till Räpplinge, vartill vittnet var villig, samman begåvo sig alla 3 därförinnan nedåt gärdet för att tillse kreaturen, samt följdes åt, åter därifrån upp till Byen, och ankomna till målsägarens lott gingo svaranden mitt igenom Rågåkern, ehuru vittnet tillsade dem att följa renen. Härefter träffade de målsägaren, som kastade sten mot svaranden varefter de kommo i gräl, samt Anders Olsson från Kolstad och målsägaren växlade örfilar och skuffade varandra så att de båda föllo omkull, Anders under och Olof ovanpå, varefter svaranden Anders Olsson från Räpplinge lutade sig över Olof Persson vilken vittnet inte hörde beklaga sig, eller förmärkts bliva sårad, långt mindre att någondera av svaranden nyttjade kniv, utan skiljde vittnet dem åt så att de kommo upp varpå svaranden avlägsnade sig och vittnet bad Olof gå med hem, men vartill denne nekade, och lade omkull sig ånyo, samt bad att få vara å ro, vilket vittnet icke ville förvägra, eller såg sin hjälp av nöden, eftersom han inte erfor Olof sårad, utan tog vittnet fatt på svaranden och var med dem om kvällen åt Räpplinge, varunder som ifrågavarande uppträde icke omtalades. Påföljande dag besökte vittnet målsägaren som då berättade att svaranden Anders Olsson från Räpplinge föregående afton tilldelat honom såret i ryggen utan att Olof kunde bestämma om det skedde då målsägaren låg omkull eller under det som han stod upp, men varöver målsägaren berättade sig i tillfället lämnat att sig beklaga i tanke det endast var ett slag av en sten, men då vittnet tog i målsägaren för att hjälpa honom upp gjorde det så ont i ryggen att han hade behov ligga still, vilket gjorde intill dess han kände blodet rinna ner åt kroppen, då han märkte faran, samt tillknäppte kläderna hårt och med möda begav sig upp till byen och var målsägare ni tillfället klädd i kort tröja och väst; Samt vittnet Norström endast tillstädes i början av uppträdet. Vidare upplysning sade sig vittnet icke äga och på framställd fråga om han icke hörde målsägaren beklaga sig eller tillkännagiva att han blev sårad förklarade vittnet bestämt att han icke sådant erfor men gemensamt med hörda vittnet Norström tillade att Målsägaren var något rusig ehuru icke överlastad och även svaranden muntra. Uppläst och vidhållet.

Målsägarens broder Per Persson upplyste på fråga, att Olof Perssons jacka och väst ej blevo genomstungna utan endast skjortan, vilket förhållande Actor också vitsordat då på stället hava blivit förhör anmält samt att oaktat noggrann efterspaning, ingen kniv funnits på stället eller hade svaranden vid arresteringstillfället.

Svaranden Anders Olsson från Kolstad erkände vittnesmålen medan Anders Olsson från Räpplinge bestridde dem.

Actor anhöll om uppskov och yrkade att svaranden omedelbart måtte i fängsligt förvar hållas. Avträdde.

Utslag Med bifall till Actors anhållan uppskjutes Rannsakningen till framdeles utsättande dag. Arrestanterna 2e skola till Länshäktet insändas att där förbliva. Cont 4 okt

Epilog Hållstugumord 1832.

23 mars, 2014 av Olle Staf

Den 19 December 1832 återupptog Häradsrätten Rannsakningen avseende dråpet på Jon Thorstensson. Fångvaktaren hördes och flera vittnen därtill. Utslaget blev att två av arrestanterna kunde frias då de inte varit utanför Hållstugan vid tillfället medan de andra och inte minst kolstadbönderna Peter Olsson och Peter Petersson kunde misstänkas lagt hand på den avlidne. Med anledning av mot varandra stridiga vittnesmål kunde dock ingen åt saken fällas.

Att läsa domprotokollet har varit som en bättre deckare. Vill Du ta del av min avskrift delar jag den gärna.

Hur gick det senare för Peter Olsson och Peter Petersson;

Peter Olsson var nog ingen flitig bonde. Hans delägande i gården begärde laga skifte och kort därefter var han tvungen sälja sin 1/8 till handlare Kjölberg i Borgholm. Peter Olsson kom att bli torpare på sin tidigare ägda gård. Han dog endast 39 år gammal i lungsot. Sonen Olof Petter kvar som arbetare i byn och hans hus finns ännu, det s,k. Fridsstället.

Peter Petersson inte han heller byns bäste bonden. Kom att bli aktuell i Häradsrätten vid flera tillfällen och dessutom antecknad för fylleri och slagsmål. Även han sålde del av sin från svärfadern ärvda gården till handlare Kjölberg, vilken markerat området i pant, samt sålde ytterligare till handlar Söderström i Borgholm, båda tillfällen utan att fråga sin medägande i gården. Efter långdragen hemmansklyvningsprocess sålde han sin erhållna del till direktören Carl Sjögren på Nyborg. Peter Petersson levde som undantagsman till 86 års ålder.

Mord vid Kolstad Hållstuga 7 november 1832.

8 mars, 2014 av Olle Staf

Efter att ha läst i dödboken att undantagsmannen Jon Torstenson blev mördad vid Kolstad Hållstuga 7 november beställde jag från landsarkivet i Vadstena kopior av domboken och fick en intressant läsning. Den av mig uttydda dombokslydelse inkopierad nedan. Landsarkivet fann i denna omgång inte avslutet men jag skall be dem leta en gång till. Fortsättning följer således.

Bonden Peter Petersson anger fången Brita Erlandsdotter skyldig för dådet men själv är jag med hänvisning till berättelsen långtifrån övertygad därom. Jag tror Peter Olsson i fyllan och villan orsakat dödsfallet och att hans släkting Peter Petersson tagit tillfället i akt att ange en redan fängslad kvinna som hukade bakom knuten av nöden tvungen.

Vad tror Du?

Ölands Norra Mot Häradsrätt år 1832 §46 den 8 Nov

Till förnyad handläggning lät Häradsrätten sig förekomma från Ting den 9 i förra månaden uppskjutna rannsakningen innefattande kr Länsmannen, vice kronofogde C Ahlbergs ansvars talan för åtskillig tjuvnad och delaktighet däruti emot Lumpsamlare Didrik Lundgren och Nils Pärsson samt Qvinnspersonerna Carna Christiansdtr och Brita Erlandsdtr, vilka Svaranden ifrån Slottshäktet blivit utbegärde samt nu av Actor framställdes tillika men ej mindre den av Svaranden för delaktighet angivna Alunbruksarbetare Peter Peterson, in tillfölje av denne Embetsförskrivelse: Till Herr Dom G N

Härmed anmärkte Actor att då dessa arrestander under bevakning och fångGevaldiger Petter Wåhlander från Kalmar förliden gårdags afton passerade Kolstad Hållstuga belägen nära ¾ mil från Tingstället, blev Undantagmannen Jon Thorstensson från Kolstad, som i livstiden alltid gjort sig känd som en stillsam, nykter och fridälskande Person, av med en sten bak i huvudet slagen till döds, Hördes, Thorstenssons, på stället vardandes, måg, Bonden Peter Petersson i Kolstad, för Actor berättat hafva, skedd av arresterade Britta Erlandsdotter som i tillfället kastade en sten även emot Peter Petersson, som tillfogade honom ett blodvite i Pannan.

Bonden Peter Petersson från Kolstad, som efter kallelse är tillstädes, framställdes och berättade att då han och hans Svärfader Jon Thorstensson igår afton, litet för kvällen, i ett sällskap, kommit från Saltsjön, gingo de på hemvägen i Kolstad Hållstuga, där de träffade Jon Thorstenssons Bror Son, Bonden Peter Olsson, också från Kolstad, samt uppohullo sig i all sämja och enighet härstädes en stund på aftonen, varefter Jon och Petersson gingo sin färde och efter något övertalande förmådde Olsson också att begiva sig därifrån, men sedan denne senare utkommit från Hållstugan, ville han åter begiva sig ditin, hvaröver Thorstensson blev missnöjd och föreställde honom lämpligheten därav att förfoga sig hem till hustru och barn, sedan han tillbragt större delen av dagen på Hållstugan. Bonden Peter Petersson som hade några marker … och en säck liggande på stenmuren bredvid Kolstads vägen, i grannskapet av Vädermjölqvarnen, begav sig nu dit att dem avhämta varundertid fångtransporten , från Kalmar ankom till den nära belägna Hållstugan, och då Petersson nu såg efter sin Svärfader, fann han honom liggande på marken, och ett fruntimmer flyende därifrån, vilket fruntimmer var Britta Erlandsdotter, som hittills var för Petersson okänd, men icke destomindre kastade en sten mot Petersson, den där träffade pannan och tillfogade ett blodvite. Ankommen till Svärfadern fann Petersson honom vara blodig i Hufvudet samt på tillfrågan hur det stod till, yttrade han med matt röst ”att ett fruntimmer slagit honom”, varefter han icke mer förmådde tala, utan så bars av Petersson med tillhjälp av Gästgivaren Peter Israelsson och Anton Isberg som skjutsade fångtransporten i Hållstugan, där han sanslös om några timmar avled, och hade Peter Olsson vid detta tillfälle också blivit slagen, så att han därav är sängliggande och icke kan härstedes sig infinna.

Härefter hördes de tilltalade, var för sig och efter meddelade alvarsamma föreställningar att tala sanning, avgåvo, uppå framställda frågor, vid särskilda förhör, sådana upplysningar och erkännanden;

1:o Karna Christiansdotter att hon tillika med de övriga arrestanterna, av vilka manspersonerna äro fängslade med järnbojor medan qvinnspersonerna ofängslade, under Wåhlanders bevakning på dagen igår begåvo sig sjöledes från Kalmar över Sundet till Röhälla färjestad samt därifrån landvägen hit till tingstället, varförinnan de omkring 10 el 11 på aftonen anländer till Kolstad Hållstuga varefter vägen går av till Staden Borgholm. Efter Wåhlanders befallning stannade de skjutsande med vagnarna, ifrån vilka arrestanterna begåvo sig in i Hållstugan där ljus var släkt men eld upptändes så att de fingo varma sig. Innan Karna kom in i Hållstugan såg hon 3ne för henne karlar på ett avstånd därifrån men hörde intet gräl eller oväsen dem till utan tillika med Gevaldiger förfogade sig alla rum i stugan utom Brita som anmälde sig vara i behov att kasta sitt vatten och sedan hon lämnat sitt medhahavande lilla Spen Barn till Alunbruksarbetaren Pettersson, tillika med Nils Pärsson stannade utanför, innan en kort stund varefter Wåhlander sade sig skola gå ut för att vakta på dem som icke höllo sig i styr, utan att likväl Karna hörde något oljud som till ett sådant yttrande gav anledning. Såväl Wåhlander som Brita Erlandsdotter och Nils Pärsson samt Peter Petersson återkommo inom en kort stund utan att något oväsen omtalades, men icke långt härefter inbars en för Karna okänd person som var blodig i huvudet och som Karna trodde vara rusig. Den yngre Bonden som åtföljde den slagne karlen gjorde ingen av de tilltalade tillvitelse att hava slagit någondera.

2de Didrik Lundgren att han satt i halvslummar då vagnen stannade vid Kolstad Hållstuga och såg inga främmande personer därvid utan begav sig genast in i rummet tillstädes samt hörde endast Gevaldiger utlåta sig att han skulle hålla dem i ordning som utanför förde oljud ehuru Lundgren icke hörde buller eller kan erinra sig om Brita eller Nils Pärsson då voro i Hållstugan, eller ej.

3e Nils Pärsson att han vid ankomsten till Kolstad Hållstuga där Gevaldiger sade att vagnarna skulle stanna, utan att de skjutsande eller arrestanterna härom gjorde erinran, som ett stycke ifrån stugan uppåt vägen till Kolstad och en därvid stående vädermjölkvarn några för Nils Pärsson även till antalet okände personer, vilka likväl varken Pärsson eller Brita Erlandsdotter som i uppgivet ändamål stannade utom några ögonblick sedan Wåhlander gått in på intet sätt förfördelade eller hade anledning att förolämpa enär de voro för dem okände.

4e Bruksarbetare Pehr Petersson är lång och reslig till växten, har ljusa hår och ögonbryn samt är klädd i blå tröja och långbyxor. Har berättat sig vara född i Finland men tillbragt sin mesta tid i Sverige och senast som arbetare vid Ölands Alunbruk. Petersson berättar att med fångtransporten kom till Röhälla färjeplats omkring 3 och till Kolstad Hållstuga omkring 11 på aftonen varefter Petersson uppå Brita Erlandssons begäran genast emottog hennes späda Barn och skyndade sig in i stugan, samt hörde inget slagsmål eller oljud långt mindre har några kunskaper därom att Brita eller någon annan av de arresterade förfördelade någon.

5e Nils Peter Nilsson är av medelmåttig växt har ljusa hår och ögonbryn samt är klädd i gråa kläder och säger sig vara 22 år och född i Mörlunda socken varest hans fader är inhysesman. Avseende på gårdagens tilldragelse berättade Nilsson att varken han eller någon av arrestanterna, såvitt Nilsson erfor, på något sätt utövade slagsmål eller förfördelande vid Hållstugan, men då den person som åtföljde slagne Jon Thorstensson och som Nils nu igenkänner vara Bonden Peter Petersson, kom in, yttrade han att ett fruntimmer slagit honom utan att utsäga vilket.

6e Brita Erlandsdotter att hon med i följe tilltalade igår natt anländer till Hållstugan, varest vagnarna på Wåhlanders befallning stannade och där Brita ett stycke ifrån stugan uppåt Kolstad vägen och Vädermjölqvarnen såg 3e för henne alldeles okända personer av som de 2e hade en emellan sig som de slogo och vartill Brita lika litet kände anledningen som påföljden eller annorlunda gissningsvis vet om någondera var den samma som sedermera inkom i Hållstugan, men som Brita så mycket mindre kunde slå eller kasta sten på som de alla voro för henne okända. Brita påstår ifråga att hon icke längre uppehöll sig utom Hållstugan och satt vid dörren än som erfordrades för henne att kasta sitt vatten varunder Wåhlander också var ute. Samt försäkrar fördenskull att hon är helt och hållet oskyldig i avseende på den tillvitelse Bonden Peter Petersson emot henne framställer.

Emot Actor i detta ämne, tillstädesvarande Gästgivaren Peter Israelsson från Isgärde, Hållkarlen Olof Westerlund på Kolstad Hållstuga och Häradstjänaren Gustaf Grönqvist hade svaranden inga jäv och som sådant emot dem icke heller kunde utpekas så fingo de avlägga vittneseden, erindrades om vådan av falsk berättelse och hördes särskilt, berättande;

Peter Israelsson att han igår på eftermiddagen skjutsade Wåhlander med fångar hit till häradsfängelset och då omkring 10 el 11 om aftonen anländer till Kolstad Hållstuga tillsade Gevaldigern att de skulle stanna ehuru vittnet häremot intalade att de gärna kunde köra fram. Vittnet hörde inte något slagsmål eller oväsende vid Hållstugan eller erfor någon folksamling ehuru aftonen var månljus och klar. Sedan arrestanterna gått av vagnen sysselsatte vittnet sig med hästarnas fodrande så att han inte lämnade uppmärksamhet åt något annat än förr han om en kort stund, hörde bojorna skramla så att vittnets ena häst blev rädd, då vittnet såg uppåt backen bredvid Hållstugan och åter rättare än vittnet kunde skönja sprungo 3e av de arresterade men med visshet qvinnspersonen Brita Erlandsson till stället 3e av landets folk voro, varefter vittnet hörde ett slag som han tyckte av en sten, utan att likväl på något sätt kunna bestämma vem det utdelade eller om vilken det träffade än mindre påföljden därav eftersom allt detta skedde i ett ögonblick och fångarna därefter åter begåvo sig till Hållstugan. Vittnet gick härefter till stället på ett litet avstånd från Hållstugan och fann där Jon Thorstensson ligga på marken samt dennes måg bonden Peter Petersson bredvid utan att den förre sade något ord men den senare berättade att ett fruntimmer av de ankomna tillfogat Petersson ett blodvite i pannan. Sedan vittnet varit Petersson behjälplig att bära in Jon Thorstensson i Hållstugan hörde han det rossla i bröstet på honom och varav vittnet fick den förmodan att han varit något välplägad men kunde aldrig ana att Jon Thorstenssons dödstund var så nära. Vidare ej bekant. Uppläst och vitsordat.

Olof Westerlund att Bonden Peter Olsson från Kolstad en stund varit inne hos vittnet inkom även mot aftonen Peter Petersson och hans Svärfader, som är den förstnämndes faders broder, undantagsmannen Jon Thorstensson till vittnet och intogo någon förtäring varmed de i all sämja och enighet sig fägnade utan att vittnet hörde någon missämja dem emellan. Peter Olsson var något välplägad, ehuru efter vittnets omdöme, icke överlastad, voro däremot Jon Thorstensson och Peter Petersson på intet sätt rusiga. Härefter begåvo sig dessa 3 personer ifrån vittnet som efter dem tillstängde förstugudörren, utsläckte elden samt begav sig till vila utan att han hörde något oljud eller slagsmål utanför. Som vittnet kunde tycka en halv timme härefter, eller omkring 10 el 11 om aftonen bultades på dörren, då Gevaldiger Wåhlander med arrestanter ankom, dessa påfordrade eld och ljus samt gingo ut och in i rummet, så att vittnet som icke kände någondera eller visste deras antal, icke heller kan utsäga i vilken ordning de anlände, men om en stund tog Wåhlander den piska, som han förut lagt på sängen och sade sig skola gå ut för att hålla dem i styr som förde gräl, enskällt vittnet icke hörde något oljud utanför Hållstugan, eller att Wåhlander då han, om en kort stund återkom, omtalade något sådant. Litet härefter kommo Bonden Peter Petersson och nästföregående vittne inbärandes med Jon Thorstensson, som var blodig i huvudet och utan sans, men efter Peterson berättelse skall hava yttrat att han blivit slagen av ett fruntimmer ävensom Peterson omtalade, att Brita Erlandsdotter slog Peterson med en sten i pannan så att det blödde. Klockan omkring 11 avreste fångtransporten och kl omkring 12 avled där Thorstensson inne i Hållstugan, Då voro inga flera personer inne i tillfället än de nu nämnde samt vittnets hustru som ligger på barnsäng och Skräddaren Daniel Andersson i Tryggestad uppgavs och vittnades.

Gustaf Grönqvist att Wåhlander med fångtransporten ankom hit klockan efter 12 inatt då arrestanterna inlåstes och varunder alunbruksarbetaren Peter Petersson omtalade att en karl blivit så illa slagen vid Kolstad Hållstuga att han troligen icke levde till dager. Om Brita Erlandsdotter kan icke vittnet erinra sig yttrade något härav och sedan vittnet vid hennes besökande i fängelset i dag funnit henne gråta och vara sorgsen, tillfrågade vittnet henne om anledning därtill, men skall endast till svar att hon väl hade sina skäl till ledsnad. I Wåhlanders sällskap var också en piga som skall antagit tjänst hos Bonden Carl Olsson i Pinnekulla. Uppläst och vitsordat.

Över vittnesmålen hörda ville ingendera av svaranden erkänna dem i vidsträcktare måtto än som överensstämde med deras härovanför avgivna berättelser.

Då några flera upplysningar i avseende på Jon Thorstenssons död nu icke kunde erhållas, företogs tjuvnads rannsakningen varvid målsägarna Handl. A. Rydberg och Bonden Jon Månsson i Wi sig inställde för vilka såväl som för de anklagade Actor Tingställets Protokoll för den 9 i förra månaden uppläste och lämnades utan anmärkning.

Ölands Norra Mot Häradsrätt AIa:146 § nr 264 den 28 Nov

Efter det att Medico legala Besiktning öfver den vid Kolstad Hållstuga dräpte inhyses Jon Thorstensson kommit Domstolen till kännedom förevarande dag tillfört utsatt till åter företagande av senast handlagda Rannsakning den 9 i denna månad, § 46½ i denna dombok rörande hr Länsmannen, vice kronofogde C Ahlbergs ansvars talan, dels för åtskillig tjuvnad, dels också för delaktighet uti ovannämnde dråp, emot lumpsamlarna Didrik Lindgren och Nils Pärsson, Alunbruksarbetaren Peter Petersson och dr Nils Peter Nilsson samt qvinspersonerna Brita Erlandsdtr och Carna Christiansdtr arrestanter den 18 i denna månad; tillförne den 18 i denna månad från Slottshäktet utbegärde men i anseende till en flera dagar och även fortfarande storm, icke kunnat komma öfver Sundet eller nu låta sig avhöra.

Däremot företrädde åklagaren tillika med Bönderna Peter Olsson och Peter Persson från Kolstad vilka hörts efter alvarlig erinran att tala sanning, berättade att då han, den 7 i denna månad på aftonen träffade sin fader broder Jon Thorstensson på Hållstugan, togo de sig litet förtäring därest utan att likväl varken Peter Olsson, eller någon annan, blev överlastad och sedan Jon Thorstensson tillsagt Peter Olsson att följas åt därifrån, var han inte obenägen att efterkomma, men som, Skräddaren Daniel Andersson i Tryggestad förut trakterat Olsson, ville också denna senares undfängnad ge tillbaka med en kopp kaffe, under avsikt varpå Olsson dröjde efter sedan Thorstensson och hans måg Peter Persson gått ut, men då de om en liten stund återkommo, följde Olsson med dem och skulle begiva sig hem, varefter och sedan han fått reda på en från Staden medför saltsäck, dock utan Peter Olsson, vet hur långt mer det var lidet på aftonen, blev han bak i huvudet träffad av ett slag så att han föll omkull och somnade av samt vet inte hur länge han låg på marken inte långt från Hållstugan, men då han kan kom sig förd fann han främmande okände Personer omkring sig, samt Jon Thorstensson även omkull, över vilket att Peter Olsson blev förfärad, så att han skyndade sig hem och för sin Svärfader omtalade förhållandet samt bad honom gå ned till Hållstugan och se till Jon Thorstensson, vilket Peter Olsson heligt försäkrar sig vid i frågavarande tillfälle icke hava förfördelat mindre tilldelat honom någon ringaste åkomma, men vilka som det gjort därom påstår sig Peter Olsson sig sakna all kunskap och har i övrigt ingen kännedom i målet.

Petter Petersson förekallades härefter och erkände till alla delar den 9 dennes inför Häradsrätten avgivna berättelse sådan den i Domboken blivit ordagrant införd, men med tillägg, efter närmare besinnande, att då Jon Thorstensson andra gången gick till Hållstugan för att få Peter Olsson med sig hem, var Peter Olsson motsrävig så att Thorstensson tog brorsonen i tröjan och förde honom ut samt utkomne utanför Hållstugan, måhända gav Olsson en örfil för hans därest fortsatta förvägran att gå hem, varemot Peter Peterson icke i allraminsten mått satte sig upp mot Svärfadren eller gav honom något slag, i vilken händelse Petersson aldrig uraktlåtit taga sin Svärfader i försvar, så mycket hellre som Svärfadern, inne i Hållstugan, då han övertalade Peter Olsson att följa med hem, därvid yttrade att han skulle vara sin Fader broder så tillgiven som Peter Petersson var, varande ingen av dem försedde med käppar eller tillhyggen.

Den till Domstolen ankomne Medicolegala Besiktningen och Attester samt kostnader Rätteligen av detta innehåll;

Attest I anledning av det jag vid undersökningen funnit förklarat, att det våld, som blivit Jon Thorstensson å bakre delen av huvudet tillfogat ovillkorligen vållat hans död och att detta våld genom någon vasskantig sten eller annat kantigt instrument blivit verkstält. Vilket jag icke allenast på avlagd Ämbets ed intygar utan och med denna min Edeliga förpliktelse, så sant mig Gud hjälpe till liv och fjät, bekräftar. Thorsborg den 11 November 1832 A.W.Brunius Prov.Läkare

Undantagsmannen Jonas Thorstensson från Kolstad av Köpings församling som den 7e innevarande månad vid Kolstad Hållstuga blev mördad var född den 29 September 1774. Med den kännedom jag om nämnde Jonas Thorstensson äger kan jag intyga att han med en god kristendoms kunskap och nådemedlen vördnadsfulla begagnade, förenade en stilla och ordentlig vandel och är också mot hans frögd mig veterligen icke något att anmärka vilket allt då herr kronobefallningsmannen Ahlberg om honom av mig begärt av mig betyg jag härmed attesterar. Köping den 27 November 1832 John Ekerlund.

Som i anledning av det å undantagsmannen Jonas Thorstensson från Kolstad av Köpings församling nyligen förövade mord v. kronobefallningsman herr Ahlberg av mig begärt betyg för bonden Peter Olofsson i Kolstad by; alltså får jag härigenom meddela att nämnde Peter Olofsson är född den 14 januari 1805; att han, enligt anteckning i äldre husförhörsbok, ägt god kristendomskunskap, men att denna kunskap nu är ganska svag och oredig, och att han ordentligen begagnat nådemedlen. Mig veterligen har han inte för brott varit tilltalad och mot hans fröjd har hos mig icke något klander blivit anmält, men att han skall vara till levernet oordentlig, har jag ofta hört omtalas. Han är gift och har 2ne barn. Köping den 27 november 1832. Joh. Ekerlund.

I anledning av det mord som å undantagsmannen Jonas Thorstensson från Kolstad av Köpings församling nyligen blivit begånget, har kronobefallningsmannen herr C Ahlberg av mig äskat betyg för bonden Per Persson den yngre i berörda by. Jag får därför härmed attestera att nämnde Per Persson d.y. är född den 7 maj 1801, äger försvarlig kristendomskunskap och har ordentligt begagnat nådemedlen. Huruvida ryktet om den oenighet som stunda skall hava ägt rum emellan honom och hans mördade svärfader Jonas Thorstensson, varit grundat, kan jag icke säga, men bör dock tillkännagiva att hos mig ingen anmälan blivit gjord om någon sådan oenighet, icke heller något klander mot Per Persson fröjd anförts. Om Per Persson vart för brott tilltalad, är mig icke bekant. Han är gift och har 2ne barn. Köping den 27 november 1832. Joh. Ekerlund.

Såsom vittnen nu kallats Hållkarlen Westerlunds hustru Caisa Clemensdtr, pigan Stina Peterdtr i Pinnekulla och Skräddaren Daniel Andersson i Tryggestad tillika med några till den avlidna närskylde Personer men om vilkas avhörande Actor icke gjorde påstående enär de tilltalade genom laga förfall äro från inställelse hindrade, utan tillsade Domstolen dessa vittnen att sina berättelser noga ihågkomma och redigt sätta i minnet för att de med deras avgivande må kunna sanna och rätta förhållanden upplysa.

Sedan Häradsrätten tills invid 2 på eftermiddagen förgäves avbidat arrestanternas ankomst och väderleken fortfor att göra deras ankomst omöjlig samt några vidare ärenden icke voro till handläggning åtskildes Ordförande och ledamöter efter att ha

Avdömt att rannsakningen till annan dag skall utsättas och parterna därom underrättas. Cont § 268.

Kolstad 2:67, Nilsborg

4 februari, 2013 av Olle Staf

Friköpt 15/8 1919 från Kolstad 2:28, Karlshöjd, av änkan Albertina Nilsson mot summa av 250 kronor.

Albertina var änka efter torpare och lokputsare Nils Peter Nilsson vilken idag för exakt 100 år sedan, 4/2 1913, kl. 6.40 på eftermiddagen i olyckshändelse blev överkörd av lokomotiv.

Nils Peter Nilsson var född 25/10 1858 och uppvuxen som torparson i Askelunda Nr 1, Alböke. Vid 25 års ålder, 1883, blir han kvarnägare på Äleklinta Nr 2. Gift 1885 med Karolina Danielsdotter, även hon från Alböke. Från 1886 till 1892 är han ägare av 1/32 mantal i Askelunda Nr 3 och kallar sig bonde. Flyttar 1892 till Borgholm att bli skeppare och är sådan i 6 år. Därefter från 1898 till 1901 noterad som fd skeppare och statare hos Sjögren på Nyborg, Kolstad Nr 6. Nils Peter och Karolina har under dessa år fått 8 barn varav 5 dött i späd ålder. 18/2 1901 begår Karolina självmord genom fosforförgiftning. Att inta fosfor exempelvis avskrapat från tändstickor var ett känt abortmedel, dock svårdoserat och inte sällan med resultat att både barn och moder dog. Nils Peter gifter om sig med pigan Albertina från Persnäs och blir nu torpare, maskinist och därefter lokputsare. Nils Peter får tillsammans med Albertina ytterligare 5 barn vilka samtliga överlever till vuxen ålder. Sonen Karl Nilsson blir fotograf och kommer med biträde av sina halvbröder Erik och Knut att driva firma i Borgholm. Ett stort antal bilder av Nilsson-Foto finns samlade på Borgholms bilbliotek men jag hittar inget från Kolstad. Någon som haft bättre lycka? Undrar Olle Staf

Kommentarer:

Kristina 9 februari, 2013 kl. 22:43. Det var intressant läsning om Karl Nilssons bakgrund och anknytning till Kolstad. Vi har flera fina släktfoton tagna av honom. Här på Kolstadsidan finns ett som Per-Arvid lagt upp tidigare men du kanske inte såg signeringen av fotografen.

Olle Staf 11 februari, 2013 kl. 18:33. Hej Kristina! Jovisst kommer jag ihåg det liksom fotot av Mejeriet och fotot av Maltfabriken. Kanske var fotot av familjen vid smedjan även taget av honom. Har Du kanske bland släktkorten foton där man ser Kolstadsmiljöer från det tidiga 1900-talet?

Kolstad 2:10 Johannesdal

14 januari, 2013 av Olle Staf

Denna numer högt muromgärdade fastighet friköptes 9/8 1902 från Kolstad Nr 2 av murmästare Carl Johan Johansson. Noterades rätt till utfartsväg och att de uppförda husen tillhör köparen redan förut. Äganderätten blir dock inte långvarig för Carl Johan som dör 29/12 1905 i tarmvred på lasarettet i Borgholm. Som ny ägare flyttar den nygifte Borstbindaren Herman Petersson in från Vederlöfs församling i Kronoberg. Hans bror, även han borstbindare, flyttar in samtidigt och fler med samma yrke kommer att bo på fastigheten. Herman och hans hustru Hilda får 10 barn. Knut dör endast 49år gammal 31/8 1924 på Borgholms lasarett i förgiftning av råttpulver som av misstag förtärts i stället för huvudvärkspulver. Huruvida han fått pulvret på lasarettet eller intagit det innan framgår inte av dödboken. Jag har tidigare läst om en trött hustru som hällde salpetersyra i makens brännvinsflaska och där drycken intogs ändå. Smakskillnaden mellan rått- och huvudvärkspulver lär nog inte vara större om behoven tränger på.

Är det någon som har bilder från borstbinderiverksamheten på platsen?

Undrar Olle Staf

Kolstad 2:8, Fridhem.

2 september, 2012 av Olle Staf

Carl Sjögren säljer 10/11 1893 från sitt 1/8 mantal Kolstad 2:7 till Beata och Kristina Jacobsson 0,1543 hektar belägen vid Borgholms Stad, gränsande till denna i väster och på övriga sidor till Stensberg. Syns på detta sett att Per Persson lyckats sälja samma område 2 gånger dels 1837 till handlaren J F Kjölberg dels 1871 till Carl Sjögren. Båda gångerna ledde det till rättsliga efterspel men det är en annan historia.

Redan på 1830 års karta finns här en inhägnad och husmarkeringar för ett torp vilket anges som Nils Svenssons plan. Mellan Nils Svensson och halvsystrarna Beata och Kristina finns en rak släktlinje så familjen hade säkert bott på platsen i flera generationer innan marköpet.

Både Beata och Kristina kom att dö ogifta. Beata hade genom livet varit piga, de senaste åren hos kronolänsmannen C Petersson på Stensberg. Sitt sista år dock skriven tillsammans med halvsystern Kristina på Fridhem. Beata död där 1896 av lungtuberculos. Kristina var tvätterska och får mellan 1879 och 1899 4 oäkta barn. Två av barnen döda innan vuxen ålder, dottern for till Amerika men yngste sonen som blev skeppare kom att överta fastigheten efter Kristinas död 1930.

Det vackra huset som finns på tomten, nu med adress Tullgatan 19, skall vara hitflyttat från Småland. Det finns på kartan 1916 då virkeshandlaren Frans Johansson låter stycka Stensberg och med stor sannolikhet var det Kristina Jacobssons far, Johan Jacobsson, som lät flytta hit det. Johan Jacobsson var gift med hemmansägardottern Anna Maja från Kolstad Nr5 i hennes andra äktenskap. Anna Maja Nilsdotter hade tidigare varit gift med arrendatorn på Mossberga i Högsrum som dog endast 32 år gammal av förkylning.

Johan Jacobsson var stadsmätare, d v s en av Staden tillsatt person, anställd för officiell mätning av torra varor, då sådan av köpare eller säljare begärts. Johan Jacobsson innehade tjänsten som stadsmätare från 1849 till sin död, 55 år gammal, 1876. Sonen Johan August tog över sysslan men dog endast ett halvår efter fadern, 25 år gammal, av fylleri och galenslag. Anna Maja levde till 1886.

Johan Jacobssons far var båtsmannen Nr 48 Jacob Kämpe gift med Marja Nilsdotter, född 1790, dotter till ovan nämnde torpare Nils Svensson.

Är det någon som har fotografier eller historier från den del av Kolstad som 1935 kom att föras över till Borgholm vore det roligt ta del.

// Olle Staf

Gränsland

17 augusti, 2012 av Olle Staf

Per Persson på Kolstad Nr 2 säljer 1837 4 tunnland av sin utmark till handlare Kjölberg i Borgholm vilket kom att bli Stensberg och 1839 4 tunnland till handlare Söderström vilket blev Strömberget även kallat Kilen. Detta gjorde han från oskiftad gård vilket för Per Perssons del ledde till långdragen tvist som slutade med att han blev ålagd flytta ut från tomten. Vad Kjölberg och Söderström använde området till vet jag inte. Stensberg ägdes 1905 av virkeshandlare Frans Julius Johansson som då lät stycka det till ett större antal lägenheter. Frans Julius barn tog namnet Fransén. Äldsta dottern Ester Serafia gifte sig 1906 med hemmansägaren Axel Nilsson i Kolstad Nr 3. Dottern Edla Maria gifte sig samma år med en virkeshandlare vilket även en av Frans Julius söner blev och tillsammans bildade svågrarna Borgholms Träförädlings AB vars lokomobil även drev elverk som försörjde delar av Borgholm med ström.

Handlaren Johan Söderströms öden finns väl dokumenterade i artikelserie i Ölandsbladet dec 1935 samt 23/12 1948. Hans porträtt hängde under många år i Borgholms Tingsal. Handlaren Kjölberg köpte 1837 också Kolstad Nr 7 men bosatte sig inte där förrän vid 65 års ålder och då vid Furuhäll.

Känner någon till mer om Stensberg och handlare Johan Fredrik Kjölberg?

Undrar Olle Staf

Kommentarer:

Olle Staf

18 augusti, 2012 kl. 12:41

1872-1893. Ägare och boende på Stensberg 1872-1893 är Kronolänsman Carl Petersson, född 22/5 1840 i Ryssby(H), med hustru Gustafva Elisabeth, född 10/10 1846 i Borgholm och deras döttrar Ada Elisabeth, född 1/9 1869 i Borgholm, och Anna Sigrid Louise, född 9/7 1871 i Borgholm. Kronolänsman Carl Petersson inflyttad med familj från Nr 30, kvarteret Herkules, i Borgholm. Hans hustru är dotter till kopparslagaren Lars Peter Petersson i dennes första äktenskap. Kopparslagaren Lars Peter Petersson är svärson till Handlaren Johan Fredrik Kjölberg genom sitt andra äktenskap. Kronolänsman Carl Petersson med fru och döttrar flyttar 1893 till grannfastigheten Nygård på Kolstad Nr 6. Carl dör där av diabetes 12/2 1915 och hustrun Gustafva en knapp månad senare 6/2 1915 av akut lunginflammation. Dottern Ada som bott hos sina föräldrar flyttar 3/7 1915 som lärarinna till Borgholm. Ada död ogift 9/8 1954 boende på Slottsgatan 22, Borgholm. Dottern Anna fick flytta till Västervik 1893 att bo hos sin farbror rådman Johan August Randel med hustru och fosterdotter i Västervik. Död ogift där 18/12 1918 av levercancer. Finns foto på Kronolänsmannen? Finns huset de bodde i kvar?

Olle Staf

18 augusti, 2012 kl. 14:38

10/4 1893-12/11 1911, Äger och bor på avsöndringen Stensberg gör Inspektor Jonas Gustaf Öhman, född 22/9 1846 i Högby, med hustru Mina Nilsen, född 1/11 1868 i Norge och med barnen Elisabeth Wilhemina, född 2/1 1890 i Chicago, USA samt Gustaf Leonard, född 11/12 1893 i Köping. Jonas Gustaf nämns vid sonens födelse som lantbrukare och är troligen inspektor på Carl Sjögrens lantbruk med gårdsbyggnaderna på Nyborg. Sonen Gustaf flyttar 25/10 1911 till Nordamerika och resten av familjen flyttar 12/11 1911 att hyra av målare Svensson på det närliggande Strömsborg. Jonas Gustaf Öhman skrivs nu som fd inspektor och dör mindre än 4 månader senare 5/3 1912 av hjärtförlamning. Dottern Elisabeth flyttar då 16/3 till Södåkra och hans änka Mina 30/8 samma år till Nordamerika. Elisabeth död 17/10 1965 i Linköping.

Linda Bjelkendal 30 december, 2015 kl. 09:29. Hej Olle! Vart ligger Stensberg och Strömberget? Släktforskar åt en vän som härstammar från Frans Julius och är nyfiken på platsen. I husförhörslängden för 1908-1930 står han skriven på Kolstad Nr 2, Strömberget nr 12. Vet du vart det ligger?

Linda Bjelkendal 30 december, 2015 kl. 09:29. Och vilken fantastisk hemsida du har. Så mycket värdefull information för någon som har sina rötter i Kolstad!

Olle Staf

30 december, 2015 kl. 11:17

Hej och tack Linda! Stensberg och Strömberget avstyckades redan 1837 resp 1839 från Kolstad Nr 2s utmark närmast staden. Stensberg till handlaren Kjölberg och Strömberget till handlaren Söderström. Per Persson sålde av oskiftad mark vilket lede till långvarigt tvistemål. Håller själv nu på att göra personbeskrivningar på alla som köpte de bl a av Frans Julius nyavstyckade tomterna i området(24 tomter 1905-1912) och flyttade in här i början av förra seklet. Huset där Frans Julius bodde tämligen oförändrat extriört och har nu adressen Tullgatan 31.

Bitte Franzén

24 maj, 2017 kl. 16:29

Hej vad skoj att läsa. Frans Julius är min farfars far om jag inte tar fel. Min far var Arne Franzén och själv heter jag Bitte Franzén. Min son Daniel Franzén har släktforskar en del så ganska mycket har vi koll på. Ska kolla in Tullgatan nästa gång jag kommer till Borgholm.

Olle Staf

25 maj, 2017 kl. 07:33

Kanske har Du några gamla Borgholmsbilder i familjealbumet?

Bitte Franzén

26 maj, 2017 kl. 07:19

Hej, jag vet att min bror har ett par foton med familjen på trappan i villan i Borgholm. Vi bor tidvis i Byxelkrok båda två. Han kommer hit nästa vecka. Om du är intresserad så kan jag kolla med honom om han har flera foton. /Bitte

Jan Franzen

8 december, 2017 kl. 08:52

Ja alla bilder är hos Bosse, vår bror. Jag har tidigare efterlyst efter släktingar på farfars sida via Olle. Visst är det fantastisk dokumentation han gjort??!!

yvonne nilsson

12 juli, 2018 kl. 09:15

Hej! Du nämner Nygård, Kolstad. Jag undrar om du vet var den fastigheten låg. Har precis hittat att min morfar har hyrt där mellan 1921-1930, eller snare familjen kanske. Han var inskriven på Göta Livgarde till 1927. Han är född på Kungsgården och familjen bodde på Stadstorpet fram till 1911.

Olle Staf

3 augusti, 2018 kl. 18:43

Hej Yvonne! Uppmärksammade din fråga först nu och vet, efter vi setts på Solbacka häromveckan, att du själv redan funnit svaret. Nygård bildades 1869 då kopparslagaren L P Pettersson sålde ett halvt tunnland av sin till Borgholm Stad angränsande åkerlycka gränsande med 240 sträckfot mot Stadens östra utmark och med 200 sträckfot mot allmänna Stadslandsvägen till handlaren S Holgersson. Således mittemot till Sjögren 1860 avstyckade Kolstad 6:2, Nyborg. Fastigheten Kolstad 6:7, Nygård kom oftare att benämnas Holgerssonska gården. Handlare Holgersson dog redan 1870 men han sinnessjuke son bodde kvar till 1927. Husen revs på 60-talet efter ha inköpts av Konsum. Du hade också undringar över din moster som dött 9 år gammal. Enligt SCBs tabeller var det på Borgholms Lasarett av blindtarmsinflammation med bukhinneinflammation.

Siste båtsman Nr 62 Brun

25 juni, 2012 av Olle Staf

Johan Persson född 29/10 1838 son till torparen Per Jonsson i Ramsättra Tall. Johan får anställning som kronobåtsman Nr 62 Brun vid 20 års ålder. Bor 9 år i Kolstad men gifter sig sedan med hemmansägardottern Anna Maria Svensdotter från Borgehage och flyttar dit 1867. Blir ägare till 21/572 mtl. i Borgehage Nr 9. Har dock kvar båtsmanstjänsten för Kolstad ända till 1896. Johan och Anna Maria får 3 barn, Emma Kristina 1866, Maria Lovisa 1871 och Per August 1880. Barnen Emma Kristina död av oangiven orsak vid 18 års ålder och Per August död 19 år gammal i lungsot efter att ha gott i lära hos sjuk smed i Stockholm. Dottern Maria Lovisa lever dock till vuxen år och sedermera gift med hemmansägare Johan Peter Svensson i Tryggestad. Johan Brun tar avsked 1896 efter 38 år lång tjänstgöringstid och lever sedan ytterligare 32 år innan sin död av ålderdom vid knappa 90 års ålder. Flesta av båtsmännen Nr 61 o 62 födda annanstans än Kolstad. Känner någon till Kolstadfödd som blivit båtsman annanstans på Öland? undrar Olle Staf

Båtsmän

21 juni, 2012 av Olle Staf

Genom indelningsverket 1680-1905 höll Sverige en stående arme. Kolstad var skyldig bidra med Nr 61 Block och Nr 62 Brun i Ölands 1:a båtsmanskompani. Den siste båtsmannen för Kolstad, som bodde här var Olof Block. Olof Peter Nilsson var född i Kolstad 18/6 1847. Hans farfar hade varit bonde i Kolstad Nr7 men dog endast 57 år gammal i förkylning. Olofs äldste farbror Per övertog gården men, efter hemmansklyvning, tvungen sälja till handlar Kjölberg i Borgholm och blev sedan torpare på gården. Olofs yngre farbror Olof var dräng i gården då han vid rågens bärgande så hastigt avled att han nedföll på lien dock utan att skada sig men inom en månad därefter var död. Olofs far Nils var dräng hos sin bror Per men 1843 dömd för 1:a resan stöld och 1851 för 2:a. Olofs mor även dömd för stöld 1848. De förlorade då möjlighet till fast anställning. Olofs således uppvuxen med fattighjon till föräldrar och själv vid 17 års ålder skriven som försvarslös. Olof blev dock 10/9 1866 antagen som båtsman och fick namnet Block. Återfick ett medborgligt förtroende. Gifte sig 1870 med Emma Charlotta Petersdotter från Älghult och 1972 föddes deras enda barn, sonen Karl Fredrik. Olof Block tjänstgjorde till 1885 och bodde sedan kvar i Kolstad som fd kronobåtsman. Funnen död, förfrusen, 10/11 1913 nära bostaden.

Läser man husförhörslängderna finner man fler båtsmän än Block och Brun i Kolstad. Då liksom nu en populär plats att bo på.

Är det någon som har berättelser om Block, Brun eller andra båtsmän? Finns fotografier?

Kommentar:

Olle Staf

9 juli, 2012 kl. 18:52

I Köpings dödbok är november 1781 noterat att man fått meddelande om att flera av socknens båtsmän, däribland Sven Block från Kolstad, omkommit i augusti i samband med örlogskeppet Sofia Albertinas undergång.

I boken Svenska Sjöhjältar av kommendörkapten Arnold Munthe (1911) finns omständigheterna om skeppets olyckliga sista resa närmare beskrivna varur här några uppgifter och ett par stycken citat hämtats.

1781 befann sig England i krig med Frankrike medan Sverige, Ryssland och Danmark hade ingått en neutralitetspakt och förhöll sig alltså strikt neutrala. De neutrala ländernas handelssjöfart var dock hårt drabbad av det pågående sjökriget och Gustav III beslöt att sätta upp en svensk neutralitetseskader för att skydda handelssjöfarten.

Under våren 1781 sjörustades eskadern i Karlskrona och sattes under befäl av Konteramiral Grubbe. Eskadern kom att bestå av tio linjeskepp, två fregatter och jakten Triton.

Gustav III reste via Eksjö till Karlskrona för överläggningar och för att inspektera eskadern. Den 4 juni sköts salut när Kungen steg ombord på flaggskeppet. När saluten sköts från Sofia Albertina utbröt brand ombord som efter viss kalabalik kunde fås under kontroll och släckas.

Eldsvådan på skeppet Sofia Albertina uppstod på så vis, att, då aktersta kanonen om babord skulle affyras, en gnista från fängkrutet kastades mot en af de i arkliet upphängda fyrverkspersedlarna och antände denna, hvarvid de öfriga också fattade eld. Inom några ögonblick voro flera underofficerare och hela kanonservisen illa brända. Besättningen förlorade besinningen, och vid ropet »elden är lös nära krutdurken» rusade många i båtarna; härvid trängdes en del i sjön (40 man lära hafva drunknat), en officer och själfva arkli-mästaren hoppade i förskräckelsen öfver bord, På befälets föreställningar lugnade sig dock manskapet, och man lyckades släcka elden; krutet i aktra durken kastades i sjön. »Men hade en landgång funnits, så hade alla utom officerarne öfvergifvit fartyget; sådan var paniken», skrifver Trolle.

För att nu icke en långvarig krigsrättsundersökning skulle fördröja skeppets afsegling, förrättade Trolla själf, biträdd af amiral Wrangel och ett par andra, undersökningen ombord. Härunder konstaterades, att skadan var långt mindre än man vågat hoppas, och uppsattes rapport härom till kungl. maj:t. Det enligt gammal häfd brukliga sättet att förvara fyrverkspersedlarna i arkliet ansåg Trolle vara i högsta grad olämpligt, och detta hade varit orsaken till eldens hastiga spridning. Han framhöll, att flottans folk hade under den långvariga freden blifvit ovant vid faror och förlorat förmågan att lugnt uppträda vid kritiska tillfällen, samt hemställde, att ingen skulle straffas, eftersom det vore svårt att få utredt, hvilka som voro de mest skyldiga. I stället ansåg han, att skeppet borde, så fort ske kunde, iståndsättas och därpå utsändas med samma befäl och manskap. Reparationsarbetena, som började omedelbart efter släckningen, bedrefvos dag och natt, och redan efter fem dygn kunde fartygen afsegla för att förena sig med den öfriga eskadern.

Skörbjugg och ruttet vatten drabbade besättningarna och vid återtåget kom även uppgifter kom om ett stort svenskt skepps, Sofia Albertinas, undergång vid holländska kusten. Fregatten Jarramas beordrades att gå till Texel ”för att göra vad göras kunde”.

När Hård kom till Texels redd, lågo där tre holländska örlogsfartyg, hvilka bärgat öfverlefvorna af Sofia Albertinas besättning. De voro inalles 31 man, däraf en styrman; chefen, öfverstelöjtnant Malmskjöld, alla officerarne och hela den öfriga besättningen, tillsammans 419 man, hade omkommit. Hård erfor nu, att efter en hård storm natten till den 21 augusti hade i dagningen kommit flytande på Texels redd åtskilliga vrakspillror och ett stycke af skeppsskrofvet, vid hvilka höllo sig fast en del skeppsbrutna. De hade, som sagdt, fast med största svårighet, blifvit bärgade af de nämnda fartygen och förda i land till Helderen, hvarifrån de sedan afhämtades till Amsterdam.

Denna händelse gjorde ett djupt intryck på flottans folk hemma. Trolles enda tröst var, att »sådant icke inträffat på fyrtio år». Hvem som var orsaken till olyckan kunde aldrig utrönas, enär ingen af befälet blef räddad. En undersökning förrättades emellertid med de öfverlefvande efter deras återkomst till Karlskrona. »Lärstyrman» Forsman, den ende räddade af underbefälet, jämte några af besättningen afgåfvo då en rapport om förloppet af händelsen, hvaraf framgår bland annat följande. Efter flera dagars svår storm och sista dagen tjocka varskoddes den 20 augusti kl. 7 på aftonen en lanterna, som man trodde vara från ett fartyg i lä. Det var i stället landfyren på Helderen. Kl. ½ 9 lodades, då man fick 14 famnars djup, men kl. 9 hade man endast 3 ½ famnar. Strax därpå stötte skeppet så hårdt, att rodret fastnade i sanden. Befallning gafs nu att kapa alla masterna, men innan detta hann verkställas, tog skeppet ännu tre svåra stötar, och styrbords reling blef sönderslagen af brottsjöarna. Vid midnatt lade sig hela styrbordssidan under vattnet, och folket äntrade upp på babordssidan. Två timmar senare kom slutakten för de olyckliga: skeppet började slås i stycken, babords reling »gick öfver», då chefen antagligen drogs med af vågorna; strax därpå gick hela förskeppet ända till luckan bort, och slutligen rämnade babordssidan i två stycken.

Man glömde icke de förolyckades fattiga änkor och barn. Många af dem erhöllo årligt gratial af amiralitetskrigsmanskassan, hvilket räknades från och med den dag, då olyckan skedde.

Av besättningen om 450 personer omkom alltså 419 personer.

Söndag 24 juli

7 juli, 2011 av Olle Staf

Byvandring kl.14.00: Drygt 20 år sedan Thorsten Björneke guidade uppdaterar vi minnen och gör vi en ny vanding genom Kolstadbyn. Samling vid brunnen, sedan genom byn, ned Smedgatan, tvärs över till Kyrkgatan där vi avslutar med Bykaffe kl. 15.00: För 11:e året i följd gemensamt kaffe. Detta år hos familjen Staf, Kolstad Kyrkgata 49. Meddag som vanligt eget bröd.

Alla Kolstadvänner välkomna!

Kommentarer:

Marie-Louise Elmqvist 20 augusti, 2011 kl. 15:27. Kära Kolstadvänner! Tyvärr kunde jag inte vara med på byvandringen. Den blev mycket uppskattad har jag erfarit. Nu är min angelägna fråga:var ska bykaffet vara nästa sommar???Hoppas att någon är intresserad att ordna ett sådant. En trevlig sommartradition,eller hur? Fortsatt trevlig sommar önskar Marie-Louise Elmqvist.

Olle Staf 5 september, 2011 kl. 18:02. Hej Marie-Louise och andra Kolstadvänner. Verkligen roligt så många kom på byvandringen. Mer än dubbelt upp vad jag räknat med. Borde varit två guider. Hade tänkt en promenad med dialog men det blev mest envägs. Förhoppningsvis var det en del samtal fast de inte nådde mina öron. En del frågor hörde jag och tänker återkomma till här på hemsidan när höstmörkret börjar lägga sig. Än är det sommar. Åsa blev också överraskad av bykaffets storlek och det tog en del tid innan det var bryggt åt alla. Verkade vara glad stämning ändå. Glömde tyvärr av den centrala frågan om överlämnande av budkavlen. Kanske borde vi ha en fysisk sådan som påminnelse? Givetvis skall vi hålla traditionen vid liv. Finns det foton från vandring och kaffe? Jag tyckte mig se en del kameror i aktivitet. Vore roligt att komplettera tidigare galleri. mvh Olle Staf

Lars-Åke Wigelius

25 september, 2011 kl. 19:52

Hej! Jag var en av de som tog lite bilder. Jag har en 5-6 stycken jag kan lägga över, men vet inte hur den funktionen ser ut på sidan. Maila mig annars en mailadress så skickar jag dem den vägen. Hälsningar Lars-Åke Wigelius, Fårhagsgatan 7.

Mjölkhämtning i byn på 1920-talet

25 april, 2011 av admin

På Borgholms Bildarkivs hemsida (nedan) finns ett fotografi på mjölkleverans till Borgholms mejeri taget 1920 -1929. Mejeriet låg på den tiden längst ut på Tullgatan där HSB:s bostadsområde finns idag. Intill låg den s.k. Mejeriviken som idag är utfylld och utgör Marknadsplatsen.

Se http://www.bildarkiv.borgholm.se/ResultatStorBild.aspx?ID=1535

Det skulle kunna vara Axel Nilsson som är nere tillsammans med de äldsta sönerna Adolf och Evald för att lämna byns mjölk (Kläderna på pojkarna överensstämmer med ett fotografi vi har från hösten 1920.) Pojken som står först i kö med flertalet krukor på vagnen kan vara Adolf och efter honom i pälsmössa Axel Nilsson. Pojken närmast i bild liknar min morfar Evald Nilsson som ung. Fotot kan vara taget vårvintern1921.

Bönderna i byn turades om att köra ner mjölken till mejeriet.

Varje morgon körde man med häst och vagn och hämtade mjölkkrukorna som stod på bryggorna i stenmurarna. Hos Axel Nilsson som hade ca 15 kor hade t.ex. pigor, drängar och barn mjölkat vid 6-tiden och sedan silat den till ren fin mjölk. 2-3 krukor brukade det bli. Mjölkkrukorna sattes ut på bryggan vid gatan och hämtades därefter vid 7-7:30-tiden. Skummjölken som blev kvar efter att mejeriet tagit grädden togs med hem igen och gick åt till de kalvar och svin som man hade.

Sigvard och Maj har tidigare berättat för mig om mjölkhämtningen och just att Adolf brukade köra ner mjölken till mejeriet. Pojken längst fram har säkert hämtat mjölk från flera gårdar så visst kan det vara från den närliggande byn Kolstad?

Känner någon annan igen personerna utanför mejeriet?

/Kristina Rydén

Ps. Intressant läsning om AB Borgholms Mejeri finns på biblioteket.

I Åke Nilssons text om Borgholms gamla mejeri finns en mycket intressant kartskiss över Borgholm från den tiden med bl.a. järnvägsspåren inritade.

Kommentarer:

Olle Staf

14 maj, 2011 kl. 14:44

Hej Kristina!

Arkivet i Borgholm har nog inte varit så noga med dateringen av denna bild. Använde länken i Ditt inlägg. Gjorde sökning på bilder från Borgholm och fritext ”mejeri”. Jämför sedan utseendet på byggnaden på fotona som anges inom samma tidsintervall. Köpte på antikvariatet i Gärdlösa prästgård en fantastiskt rolig bok ”Öländsk mejerihantering 100 år 1/11 1885-1985. Många protokollsutdrag ex. att bolaget 1892 beslöt upphöra med svinskötseln och förvandlade svinhuset till ostkällare. Samma år beslöt man även inreda badrum i mejeriet att erbjuda allmänheten under den tid varmbadhuset var stängt.

Angående datering av bilden så byggde man 1908 nytt maskinrum och 18 m hög skorsten. Måhända är kortet taget då man tar ny kapacitet i bruk. Syns som inte bara personalen utan även styrelsen var på plats. Verkställande direktör var 1885-1916 Carl Sjögren som för övrigt sålt tomtmarken till bolaget från utmarken av sitt Kolstad 1:2.

I notiserna nämns även att man 1915 låter införa elektrisk belysning i mejeriet och att man 1922 beslöt inreda bostad för mejeristen på övre våningen. Det bör väl vara efter den ändring av övervåningen som skiljer korten åt.

Kanske utförligare handlingar finns på biblioteket.

med varma hälsningar Olle

Olle Staf

14 maj, 2011 kl. 15:14

Hej igen! Men om Du känner igen Evald, Adolf och deras far Axel så borde det ju vara 1921 och kanske syn inför den till synes behövliga renoveringen av huset.

Kristina

14 maj, 2011 kl. 21:39

Det var just den boken …Mejeriet 100 år som jag läste på biblioteket!

Ang årtalet 1921. Då var Brynielsson VD och det skulle kunna vara han på trappen tillsammans med resten av personalen. Jämför med porträttfotot i boken!

Har nu också sett flera foton på Axel från den tiden och är mer övertygad om att det är han. Axel hade en dräng (Svenne fotograf -Svensson?) som även var ”resande fotograf” på Öland. Så Axel kanske tog med sig Svenne för att fotografera mejeriet.

Malmbergs blir Malmsborg.

12 december, 2010 av Olle Staf

Misstag eller medvetet? Jag tror det senare. Tidigare var det brukligt att avstyckningar fick ett egennamn. Asktomten och Hemgården är exempel på detta uppe i byn. Närmare Borgholm var det populärt med slutleden borg exempelvis Nyborg, Olsborg, Fridsborg, Oskarsborg, Kolstadsborg med flera. När Anders Svensson 25/4 1850 från sitt 1/8 mantal Kolstad Nr 6 säljer den så kallade Malmbergshorvan vid Hållstugan om 3 tunnland och 18 kappeland till mjölnaren J P Ekholm från Åseda vars hustru Brita Stina bonddotter från Kolstad Nr 9 så får fastigheten namnet Malmsborg. Jonas Peter Ekholm hade varit mjölnare i Borgholm under många år men 1850 dömd för handel med misstänkt person och fått avsluta sin verksamhet att nu bli torpare. Hustrun Brita Stina dör dock redan 1853 av vattusot endast 42 år gammal. J P Ekholm tvungen sälja och är därefter arbetskarl hos Olof Sjögren på Kolstad Nr 1.

Varifrån kom då namnet Malmbergshorvan? På 1808 års karta över Kolstad utmark inför avstyckningen av Borgholm bor här Malmbergs änka. Helge Malmberg var född 1742 och hade först varit kronobåtsman men senare coopvardiekarl d.v.s. däckssjöman inom den civila sjöfarten. Helge Malmberg död av vattusot 10/5 1802 och hans änka Malin Persdotter död av ålderdomsbräcklighet 4/4 1812. Malmbergs plan utmärkt på 1830 års karta men ingen byggnad markerad. Torpet således redan rivet men odlingsytan fortfarande avgränsad.

Känner Du bakgrunden till andra namn i Kolstad?

Smeder och smedställe i Kolstad

12 juli, 2010 av Olle Staf

En från bytomten avskild plats för smedja avsattes sannolikt redan då Kolstad byplan först lades ut.

Den finns med som samfält område på 1793 års karta.

Förste person som jag funnit i husförhörslängderna med titeln bysmed är Niklas Brun. Han är 1819 sockensmed i Räpplinge då han med fru och 5 barn flyttar till Kolstad och blir bysmed här. Ytterligare två barn föds i Kolstad. Innehar tjänsten endast i 3 år. Är sannolikt sjuklig både han och hustrun dör i lungsot innan 50 års ålder.

Tillträder 1822 gör Karl Hempel. Han är 1821 sockensmed i Solberga, Köping. Har då hustru och 7 barn. Det 8:e och sista föds i Kolstad. Karl Hempel noteras som döv och svagsint. Död av ålderdomssvaghet 70 år gammal i Kolstad.

Näste bysmed, Jöns Möllerberg, är smedsgesäll i Kalmar då han 1846 gifter sig med smedsdottern Lovisa Hempel i Kolstad. Övertar då sin svärfars syssla i Kolstad men efter att hustrun Lovisa dör i plötslig blodgång flyttar han 1850 till Borgholm. Jöns gifter om sig och återkommer till Kolstad 10 år senare, 5/4 1860. Kommer nu att vara bysmed i Kolstad i 40 år. I sitt andra äktenskap har han 6 barn varav en av sönerna, Emil, blir präst i Ryssby, Kalmar. En av döttrarna, Hilma, gifter sig med apotekare vilken begår förfalskningsbrott och efter att han avtjänat straffet på Långholmen utvandrar familjen till Amerika 1884. Jöns Möllerberg avgår som smed 1900 men bor kvar och död 16/2 1906 i Kolstad. Flyttar in på smedplan 19/11 1900 som ny bysmed gör John Robert Nilsson, född 23/4 1868 i Högby, med hustru och fosterbarn. Familjen har i tre år innan dess bott i smedjan vid Klinta (den som ännu kvar i Köpingsvik). J R Nilsson är tydligen inte nöjd med sin bostad (kanske trångt med Möllerberg kvarboende) då byamännen 28/5 1906 på auktion i Borgholms stad inköpt boningshus åt deras smed och samma hus skall nu av byamännen hemköras och uppsättas på smedplanen. 11/12 1906 låter Kolstad by brandförsäkra det nya boningshuset av furutimmer vilket är 9,3 m långt, 5,4 m brett och 2,5 m högt bestående av en våning innehållande 3 rum jämte förstuga och vind. Huset brädfodrat och målat med oljefärg. Nämns fribeläget från eldfarlig inrättning.

För att bekosta husaffären beslutade byalaget redan 1905 sälja byns bägge rotehagar de så kallade Brun och Blockhagarna. Auktion hålls 15/9 1905 och högsta budet gav bankdirektören C Sjögren med 710 kronor. Vad som hände sedan under ett par år oklart då samtliga hemmansägare 2/7 1907 ånyo säljer för samma summa men denna gång till smeden John Robert Nilsson varefter det 2 tunnland och 8 kappeland stora området inregistreras som fastigheten Gustendal (nuvarande Kaldavaväg 1 och Gustendalsgatan 2 o 4).

1913 läggs nytt tak på byns smedja samt noteras behov av nytt kontrakt för ytterligare 10 år med bysmeden. Detta tecknas 30/1 1914 med J R Nilsson att såsom bysmed tjänstgöra med smide, skoning av hästar och lagning av jordbruksredskaper m.m. Smeden får under under sin tjänstetid avgiftsfritt nyttjanderätt till hela den nu inhägnade smedhorvan och till de å samma jordområde stående hus av smedja, nya boningshuset, logladan av trä och kreaturshuset av sten men med skyldighet att på sin egen bekostnad underhålla dessa hus med undantag av smedjan i det skick de nu äro. För skoning av häst, såväl nyskoning som omlagd sådan, erhåller smeden 75 öre då ägaren bekostar sko och söm. För annat smidesarbete dagpenning med 1 kr 50 öre per dag under halvåret 1 april till 1 oktober och 1 kr 25 öre under andra halvåret, allt beräknat då smeden erhåller dagkost eller maten av arbetsgivaren. Till smeden såldes samtidigt det å smedplanen stående gamla boningshuset för summa av 30 kronor.

Johan Robert Nilsson bor på Gustendal till 1/10 1918 då han köper och flyttar till fastigheten Kolstadborg (Kolstad 6:64) vid vägskälet till Borgholm (Nuvarande bensinmack och bilverkstäder).

19/4 1919 säljer byamännen till smedmästaren J R Nilsson det på smedplan stående gamla kreaturshuset av sten med sitt förfallna tak och inredning för en köpesumma av 65 kronor. Smeden skall verkställa försvarlig hägn mellan smedplanen och gatan.

14/4 1921 säljer J R Nilsson till bylaget den av honom uppsatta tvisten till bostadshuset och erhåller likvid 65 kronor och betalar samma summa för av honom borttaget uthus.

1921 skrivs i byprotokollet att bysmeden ej skött sin syssla och det visar sig att Nilsson själv har för avsikt att flytta och ägna sig åt sin bryggeriverksamhet och även öppna egen verkstad (flytten då redan skett för två år sedan enligt kyrkboken). Bysmeden sägs upp.

Johan Robert har således under dessa år flyttad familj och smedsyssla från Kolstads smedplan och synes endast ha djurhållning här. Johan Robert säljer senare, 18/10 1923, Gustendal till handlanden Otto Wilhelm Hellström och hans hustru Anna Lovisa för 1700 kronor

Byalaget synes senfärdigt upptäckt detta och anställer nu 10/11 1922 ny bysmed. Smeden Bror Nilsson kom från smedjan i Klinta och kommer att återvända dit där hans söner och barnbarn senare tagit över och fortfarande driver smedja. Väl värt ett besök om behov av smideshjälp.

Vid Bror Nilssons tillträde hade byamännen köpt nya verktyg av Ljungströms järnhandel för 161 kronor vilka man erbjöd smeden på avbetalning. Man hade också byggt nytt uthus och påföljande år brandförsäkrar man den nya ladan.

Redan sommaren 1924 säger dock Bror Nilsson upp sig. I januari 1925 noteras i byprotokollet att smeden Bror Nilsson flyttade i höstas men oaktat flera påminnelser ej förmåtts avlämna nycklar till vare sig boningshus eller uthus och dessa står nu olåsta. Uppdrogs åt Appelgren att hämta nycklarna och till Otto Johansson att inventera lägenhet och verktyg.

1928 beslutar byalaget försöka utarrendera smedbostället och för den skull iordningställa taket på boningshuset och rödfärga ladan. Tydligen lyckas man inte utarrendera då man 1931 istället bestämmer sig för att sälja.

Återigen blir det affär mellan byalaget och den förre smeden.

Tingsvaktmästare (f.d. smeden) Johan Robert Nilsson ansöker 13/7 1934 om inlösen av 13770 kvm samfälld mark vid smedjan samt Gustendal där han har honom tillhörigt bostadshus. Beskrivs att området för bostadsändamål har han haft av Kolstad by i mer än 10 år. Avseende fastigheten Gustendal befinnes Axel Nilsson dock ha gravitationsbevis sedan 10/5 1926. Bostadshuset där i gott skick och inlöses med 150 kronor. Avtalet undertecknat av Karl Jonsson (6:30-32,6:39,7:2,9:1,10:4-5), Henning Johansson (1:3), Gustav Ågren(8:1), Axel Nilsson (3:7), Fredrik Olsson (2:63), Gunborg Sjögren (2:60,2:62) samt J R Nilsson för inlöst område.

Efter J R Nilssons död 1946 köper konstnärinnan Vera Nilsson den gamla smedplanen som därefter nyttjats för fritidsboende.

Bostadshuset nedbrunnet (vet någon när?) men smedjan renoverad, nu till fritidshus.

Ensittarlagen

8 juli, 2010 av Olle Staf

Ensittarlagen gällde 1918 -1976 och bestämde att den som hade hus på ofri mark fick rätt att friköpa marken om boningshusets värde var minst en fjärdedel av markens och byggnadernas sammanlagda värde och att markområdet varit ur markägarens besittning i minst 10 år.

Lagen har vad jag hittills sett endast tillämpats 2 gånger i Kolstad. Dels då Tingsvaktmästare (fd smeden) Johan Robert Nilsson 13/7 1934 ansöker om inlösen av 13770 kvm samfälld mark vid smedjan samt Gustendal där han har honom tillhörigt bostadshus. Dels då jordbruksarbetaren August Karlsson 14/9 1934 begär inlösen av den fastighet där årets bykaffe äger rum 11/8. August Karlsson kom till Kolstad 1910 och var jordbruksarbetare på Kolstad Nr 2. Skriver i ansökan att han innehaft stadigvarande befattning men att utsikterna för fortsatt tjänst p g a omställningar mycket osäker och att han blir uteslutande hänvisad till säsongsarbete. August är 61 år har hustru och 6 barn. August har 2 boningshus uppfört på mark tillhörig syskonen Sjögren och för egen del brukat 2 områden tillhöriga Teodor Johansson och Axel Nilsson. August Karlsson död 1953. Dottern Gulli kvar i byn gift med Ture Zetterqvist och blir 1950 lantbrukare på egen gård. August Karlssons bostadstomt kom att köpas av fondchefen Dan Ohlsson vars farfar varit hemmansägare i Kolstad Nr 1 och kallas väl därefter Olsstugorna. Augusts norra markområde är idag Berggatan 6 och 8 och det södra jordbruks mark ägs av Gullis son Gillis.

Flera av Kolstads bönder har visserligen varit flitiga att själva stycka av mark till egnahem och fritidsboende men kanske finns ytterligare exempel på torpare som utnyttjat lagens rätt om inlösen?

Kommentarer:

Olle Staf

9 juli, 2010 kl. 14:26

Talade idag med August Karlssons dotterson Kjell Zetterqvist som berättade att hans morfar även var musikant. Spelade tvåradigt dragspel och komponerat ”Kolstadvalsen”. August hade vevgrammofon vilket var ovanligt på 30-talet. Har någon sparat ”Kolstadvalsen”?

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 23 – Kolstad fredas…????

15 juni, 2010 av admin

Från Ölandbladet idag

Varför skola mänskor strida?

– Vi moderater vill göra omtag vad gäller Kolstad, varför ta strid för något kommunen inte behöver nu? Det går att bygga på andra platser, säger Moderaternas talesman Eddie Forsman.

Kolstad-debatten har som väntat nått valrörelsen. Det som för något år sedan var ilskna insändare, långa protestlistor och hätska diskussioner är nu brickor i spelet om väljarnas gunst.

Moderaterna i Borgholm medger utan omsvep att ”de lyssnat till vad folk sagt och tyckt” och tagit intryck. Kolstad ska enligt kommunens tredje största parti vara fredad mark när, och om, kommunen växer.

– Vår åsikt är att Kolstad ska lyftas ut ur den fördjupade översiktsplanen. En sådan fördjupning för Kolstad kan göras när som helst, när kommunen vill och när det behövs.

Följdfrågan ”men i dag behövs det inte?” besvaras med snabbt med:

– Varför ta strid för något kommunen inte behöver nu? Det finns andra ställen att bygga på, säger Eddie Forsman och räknar upp förtätning, bygga på höjden och lediga ytor i Borgholm som alternativ.

– Till exempel går det att bygga ihop Köpingsvik och Borgholm, i Borgehage vill flera markägare bygga, Resedan är ett alternativ – det finns mycket att göra utan att röra Kolstad, säger Moderaternas etta och hittar fler argument för jordbruksbygdens suveränitet.

– Äganderätten och skyddande av produktiv jordbruksmark. Här i Borgholm pratas det mycket om närproducerad mat från grunden, var ska vi ta den maten ifrån om kommunen bygger på jordbruksmark?

Är ni överens med övriga Allianspartier i Kolstad-frågan?

– Vi har inte pratat med dem. Det är ju så här att något Allians-samarbete i ordets rätta bemärkelse finns det inte i Borgholm, vi har inte haft några gemensamma möten eller sittningar. Det som finns är ett valtekniskt samarbete, men nu när vänsterblocket formerat sig ska vi ha något möte Allians-partierna emellan, vi får se hur det blir.

Någon motion om Kolstad är inte att vänta från Eddie Forsman med partikamrater.

– Nej, ingen motion. Däremot kommer vi inte att gå med på att Kolstad ska ingå i den fördjupade översiktsplanen för Borgholm/Köpingsvik. När frågan lyfts säger Moderaterna nej, berättar Eddie Forsman.

Kommentarer:

Per Lublin

12 september, 2010 kl. 17:26

Det verkar som om både moderater och center ligger lågt om både Kolstads åkermark och trafikleden nu inför valet. Särskilt pålitliga verkar dom dock inte. Just nu (i varje fall i juni) tyckte Eddie Forsman att Kolstad kan lyftas ut ur den fördjupade översiktsplanen. Men han garderar sig med att: ”- En sådan fördjupning för Kolstad kan göras när som helst, när kommunen vill och när det behövs.”

Det låter inte särskilt förtroendeingivande.

Jag kan tyvärr inte se att något annat parti än Ölandspartiet har något med i sina valprogram/valmanifest om att skydda och bevara Kolstad kultur- och jordbrukslandskap mot exploatering och trafikleder. Det vill vi göra för all framtid!

Andreas Åsenholm

23 januari, 2011 kl. 17:50

Denna exploateringen av Kolstad får aldrig genomföras. Skulle sådana planer på allvar övervägas av det politiska etablissemanget så skall en folkomröstning sätta stopp för dessa planer.

Årets bykaffe…

8 juni, 2010 av admin

…äger rum i Olsstugorna söndagen den 18:e juli, kl 14.00.

Familjen Fälth hälsar alla välkomna.

Gustendal och Kolstadborg

8 juni, 2010 av Olle Staf

Smeden Johan Robert Nilsson köper 20/7 1907 av samtliga i byn från den s.k. Rotehagen 2 tunnland och 8 kappland stort markområde för 710 kronor och ger fastigheten namnet Gustendal. Köper 1918 en avstyckning från Kolstad Nr 6 nämnd Kolstadborg och flyttar dit med hustru och fosterbarn.

Vet någon var Kolstadborg ligger/låg?

Kommentarer:

Olle Staf

8 juni, 2010 kl. 19:30

Lyckligtvis hade man i församlingsboken 1921-1930 även angivit fastighetsbeteckningar. Kolstadborg var den östligaste av de 17 tomter norr om Storgatan som Axel Nilsson 1913 lät stycka sitt 1/8 mtl. Kolstad Nr 6 i. Motsvaras idag av OK/Q8 macken. Vill minnas jag sett foton av den vägkorsningen med verkstad ned i backen. Smeden Johan Robert Nilsson död 1946 och i begravningsboken antecknad som f.d. Häradstjän. Vet någon mer om honom? // Olle

admin

8 juni, 2010 kl. 21:48

I uppteckningen av Torsten Björnekes byvandring 5 juli 1990 har Lars-Olof Ödell, Solberga gjort följande komplettering;

”Smedmästaren Johan Robert Nilsson föddes i Högby. 1918 flyttade han till Kolstad, enligt kyrkboken till Kolstad nr 6, Kolstadborg. Vid något tillfälle är han också skriven på Kolstad, Gustendal. Han var häradstjänare, alltså vaktmästare på det gamla tingsstället i Rosenfors. Han dog 1946.” Lars-Olof kanske vet mer.

När kom fritidsboendet till Kolstad?

7 juni, 2010 av Olle Staf

Den första avstyckning jag anar som har med fritidsboende att göra är 1927 då Gunhild Fagerlind i Borgholm köper del av Kolstad fiskeläge om 1515 kvm och benämner fastigheten Baden. Samma år köper Anselm Fransen 825 kvm på landborgskanten och ger det namnet Furuhäll.

I byns norra utkant mot Köpingsalvar köpte 1945 juridikprofessorn Gustaf Eberstein och även amiralen Carl Ekman tomter dit man flyttade äldre hus som sommarbostäder. Ebersteins hade somrarna innan hyrt i Västergården uppe i byn.

Hemgården får man väl betrakta som fritidsbostad för familjen Westergren sedan Augusta Johanssons död 1938.

När kom de första sommargästerna till lantbrukarna i Kolstad? När började gårdar, torp och arbetarbostäder övergå att bli fritidshus?

Kommentar:

Olle Staf

13 juni, 2010 kl. 15:10

Ber att få revidera mitt förra inlägg efter samtal med Agneta Ström i solskenet idag. Professor Eberstein hyrde inte i Västergården utan i nuvarande Westergrens. Helga Eriksson, född i Sörmland, var barnflicka hos dem och kom på det sättet till Kolstad. Gifte sig 1921 med Erik Johansson i Västergården och blev senare mor till en rad döttrar varav Agneta Ström den yngsta.

Peters morfars stuga i Kolstad…..

6 juni, 2010 av admin

Här ungefär låg den stugan.

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 22

16 mars, 2010 av admin

Historien upprepar sig!

Olle Staf hittade denna text i Ernst Areens borgholmsbeskrivning från 1924, sidan 17.

”Under senaste årtionde har strax utanför Borgholms östra gräns på ömse sidor om landsvägen uppstått ett slag förstadssamhälle, som både beträffande planläggning och bebyggelse lämnar mycket övrigt att önska. Helt nyligen har fråga väckts om detta områdes inkorporering med staden, men av lätt förklarliga skäl hava stadens myndigheter hittills intagit en mycket reserverad hållning till förslaget.”

Hur mycket bättre är det idag? Löser man problem på annorlunda vis?

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 21

7 februari, 2010 av admin

Behövs ett Borgholmsparti?

Det kan vara en fråga som kan behöva väckas till liv i dessa valårstider.

Vi har en kommunledning som har väldigt yviga planer om Borgholms framtida utveckling.

På agendan i kommunhuset planeras det för:

– 750 nya bostadstomter i Kolstad-Rosenforsområdet

– den berömda air-parken

– industriområde på Kungsgården

– ide´om att flytta kommunförrådet till Kungsgårdens ladugård etc…

I kommunhuset finns 4 st planarkitekter(!!!), samtliga från fastlandet, som arbetar på heltid med Borgholms framtid.

De har kommit fram till, att det behövs 750 nya bostadstomter inom en 20-årsperiod.

Det är en utbyggnad av Borgholms bostadstomter med ung. 75%(!!!). Hade man i Kalmar kommun jobbat med samma procentsats skulle Kalmar och Oskarshamn snart vara ihopbyggda. Är detta rimligt?

En namninsamling i somras som motsatte sig detta inbringade nästan 2000 namnunderskrifter, men det ritas och planeras ändock i samma takt.

Omfarten runt Borgholm som lades på is av kommunens arbetsutskott drivs fortfarande av vår stadsarkitekt. Vad säger köpmännen i Borgholm om en förbifart?

Air-parken är en sån befängd idé att den är svår att våga nämna för utomstående.

Förra gången området för airparken var på tal, var när en Borgholmsbo ville anlägga en ungdomscamping i området. Han fick avslag i byggnadsnämnden p g a stadsarkitektens yttrande. Området beskrevs som helt unikt historiskt sett, låg inom riksintresse för kulturminnesvården, ingick i kommunens vattentäkt, låg inom område för landskapsbildskydd och citat: ”i norr möter Kungsgårdsalvaret med slottet i fonden”.

En utspilld öl från en ungdomscamping nära vår vattentäkt är en katastrof jämfört med miljöpåverkan av en airpark. Och slottet i fonden har man väl glömt bort?

Värst vad det kan ändra sig med tiden!

Nästa gång kanske Lisbeth har goda vänner från Florida som får option på byggandet av Disneyworld framför slottet eller i Socitetsparken. Man vet aldrig.

Infarten till vår stad med en levande bondgård som blickfång, måste väl till och med en icke Borgholmare förstå värdet utav. Eller?

I Mörbylånga kommun sa Kent Ingvarsson att nu är det slutbyggt i Färjestaden. Nu blickar vi söderut mot Skogsby för framtida exploatering.

Det finns mycket som talar för att även Borgholm bör expandera söderut:

– Kortare resväg för pendlare till Kalmar.

– I Strandtorp finns markägare som vill avstycka tomter.

– I Borgehage finns färdiga bostadsplaner (där finns även en sommargäst med krona på huvudet som inte samtycker och dessutom är tummis med vår stadsarkitekt. Då läggs locket på i kommunen!!!).

– Nya vatten- och avloppsledningar är redan framdragna söderut och dimensionerade för utbyggnad.

Händer det något i yttre hamnen?

Det var länge sen det hördes något nytt om byggplanerna för 200 lägenheter.

Utmärkt ide´som skulle frigöra hus i Borgholm och säkert minska behovet av nya tomter.

Björkvikens sista utbyggnad blev väl inte nån succé precis, med ett gapande månlandskap i naturen, där osålda tomter duggar tätt. Kanske kan det vara på sin plats att sluta förblindas av exploatörer som vill skära guld i vår stad.

Fråga era politiker hur dom ställer sig till alla dessa planer!

Har de inget bra svar, kan det finnas plats för ett nytt parti inför kommande val.

Som väljare skulle man önska sig ett parti som kunde utveckla stadens framtid på ett mera verklighetstroget sätt, med respekt för dess innevånares synpunkter och utan politiker och tjänstemän med noll känsla för Borgholm.

Örjan Petersson

Solbacka

(Insändare i Ölandsbladet)

Vetskapen om att det inte finns en enda Borgholmare som är med och bestämmer hur vi ska ha det i framtiden är skrämmande. Samtliga beslutsfattare är antingen hitflyttade fastlandsbor eller från landsbygden.

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 20

19 augusti, 2009 av admin

Det mullrar i kommunalhuset!

Insändare i Ölandsbladet 20 augusti

I en insändare den 8 augusti under rubriken ”Framtiden för Borgholms kommun” manar kommunens två ledande tjänstemän till en hyfsning av debattklimatet. Dessutom ger man ett ovanligt kollegialt stöd till sina politiska chefer som handlar om kommuninvånarnas förväntningar på sina politiker.

I en tidigare insändare antydde undertecknad att det möjligen låg djupare fenomen bakom diskussionerna om det föreslagna planprogrammet för Kolstad, nämligen frågor som berör samsyn, samråd och samhällsutveckling i Borgholm.

Efter att ha läst tjänstemännens insändare blir listan av frågor lite längre. Frågor som möjligen blir svårare att hantera eftersom de handlar om hur kommunledningen ser på sitt uppdrag.

Till vem riktar sig chefstjänstemännens uppmaning att debattklimatet måste hyfsas? För en debatt förutsätter väl normalt att fler är inblandade? Gäller det insändarna i Ölandsbladet under sommaren? Gäller det anonyma bloggare och e-postskribenter? Gäller det kollegorna i kommunalhuset? Eller gäller det kommuninvånarna i allmänhet? Riktar sig denna uppmaning till några få eller till en större krets som höjt sina röster i debatten? Detta framgår inte av insändaren vilket gör den svår att förstå.

Den andra frågan gäller vad som menas med ett hyfsat debattklimat. Enligt tjänstemännen i sin insändare är det ”pajkastning” när vi underkänner varandras argument och uppfattningar. Skulle alltså ett hyfsat debattklimat innebära att man godkänner varandras argument och uppfattningar? Är det ”pajkastning” när närmare tvåtusen personer underkänner kommunens förslag till planprogram för Kolstad 39:32? Insändaren är även på denna punkt något oklar.

Att politiker står upp för sina tjänstemän är inte alltför ovanligt. Det omvända torde dock höra till undantagen, nämligen att tjänstemän kommenterar den politiska processen och kommuninvånarnas förväntningar på sina politiker, vilket görs i ovannämnda insändare. Detta väcker frågan om rollfördelningen i kommunen mellan politiker, tjänstemän och medborgare. Bör den förtydligas?

Är det inte så, lite enkelt uttryckt, att politikerna ska kunna förklara vad man vill göra, tjänstemännen skall tala om hur det skall göras, och medborgarna ska alltid kunna fråga varför?

Per Thege

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 19

13 augusti, 2009 av admin

BORGHOLMS KOMMUN 2009-08-06

Miljö- och byggnadsförvaltningen

Box 52

387 21 BORGHOLM

Ang planprogram för Kolstad 39:32 m fl (dnr P 2007-0005) och trafikutredning Genomfart Borgholm.

Undertecknad motsäger sig dels planerna för bebyggelse och exploatering av Kolstad 39:32, dels trafikutredningen Genomfart Borgholm.

Planerna och trafikutredningen är synnerligen dåligt utförda och saknar grund i verkligheten.

Bakgrund till behovet av bostads/sommarstugetomter saknar utredande fakta och är snarare att betrakta som en uppdiktad önskedröm för politiker och planeringsarkitekter.

Exploateringen av Kolstad 39:32 kommer att försvåra min framtida verksamhet som lantbrukare med allt vad det innebär att ha boende i direkt anknytning till jordbruk.

En vägdragning över mina absolut bästa åkermarker kommer definitivt att stoppa min framtida verksamhet som företagare i kommunen.

Att dessutom förstöra ett unikt kulturlandskap i direkt anslutning till en sommarstad är ett tecken på att vara gravt hemmablind: Att inte inse vad det öppna landskapet betyder för såväl åretruntboende som turister. Det skulle vara en skymf mot framtida generationer att förstöra odlingslandskapets karaktär med Kolstadvägen slingrande genom de öppna åkerfälten på båda sidor från Guntorps herrgård upp till Kolstad by.

Jag kommer tveklöst att motsätta mig era exploateringsplaner för Kolstad 39:32 och planerade väg- och tomtplaner på min egna jordbruksmark så långt det över huvudtaget är möjligt.

För att ytterligare understryka att era förslag är dåligt förankrade hos gemene man och har stora brister både vad gäller bakgrund och demokratiskt tänkande bifogar jag härmed 1871 st namnunderskrifter.

Örjan Petersson

ägare till Kolstad 1:21, 9:1, 7:2, 10:5, m fl

Solbacka Gård

387 36 Borgholm

Bilagor: Namnunderskrifter

Insändare Ölandsbladet

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 18

13 augusti, 2009 av admin

Advokaten Sture Larsson AB

YTTRANDE

2009-08-

BORGHOLMS KOMMUN

Miljö- och byggnadsförvaltningen

Box 52

387 21 BORGHOLM

Ang planprogram för Kolstad 39:32 m fl (dnr P 2007-0005) och trafikutredning ”Genomfart Borgholm”

I en artikel i Svenska Dagbladet för några veckor sedan beskriver Richard Swartz hur lokalpolitiker på en ort i Istrien lät avverka ett bestånd med tusenåriga olivträd för att anlägga en parkeringsplats som, när det kom till kritan, ingen kom att använda och som det således inte fanns något behov av. Samma problematik föreligger i detta ärende: Kortsiktiga politiska ambitioner utan långsiktig behovsanalys tillåts omintetgöra viktiga värden.Av trafikutredningen Genomfart Borgholm framgår att det planeras för cirka 650 nya bostäder runt Rosenfors och Kolstad (varav 50 på Kolstad 39:32), cirka 170 nya bostäder i Borgholms hamn och cirka 100 nya bostäder i Köpingsvik samt att ett 50-tal tomter för bostadsändamål är till salu mellan Borgholm och Köpingsvik (det s k Björkviken II-området, varom mera nedan). 650 + 170 + 100 + 50 = 970. Om man antar att det bor i genomsnitt fyra personer per bostad, planeras det således för nya bostäder till (970 x 4 =) 3.880 personer. Invånarantalet i Borgholms tätort lär vara cirka 3.200, innebärande att det planeras för en befolkningsökning inom tätorten om drygt 120 procent. Då befolkningsutvecklingen i Borgholms kommun enligt Kommunfakta 2008 varit oavbrutet negativ sedan 1997, framstår det som anmärkningsvärt att ingen analys av behovet av en bostadsplanering av angiven omfattning återfinns i planprogrammet för Kolstad 39:32.

Av planprogram för Rosenfors (dnr P 2007-0006) framgår att det – utöver ovannämnda bostads-planering – planeras för en utvidgning av Rosenfors industriområde. ”Målet är att skapa ny industrimark i närheten av Borgholm med goda kommunikationslägen, där industri av lätt karaktär kan etablera sig” (s 3 ö). Någon utredning av behovet av en sådan utvidgning återfinns inte i planprogrammet. Allt som det refereras till är ”diskussioner i kommunens plangrupp och inom miljö- och byggnadsförvaltningen” (s 5 n).

I trafikutredningen Genomfart Borgholm och planprogrammet för Rosenfors föreslås att en ny väg med sträckning söder om Rosenfors anläggs mellan Sollidenvägens anslutning till väg 136 och rondellen vid Borgholms norra infart. Vägen kommer, om den anläggs, att skära diagonalt över Kolstad 39:32 och även i övrigt beröra privat jordbruksmark. Tanken med vägen uppges vara att den skall dels trafikförsörja de nya bostads- och industriområdena enligt ovan, dels mot-verka köbildning genom Borgholm på väg 136 sommartid.

Björkviken II-området mellan Borgholm och Köpingsvik har exploaterats av ett privat aktie-bolag. Exploateringen har inneburit att ett fågelrikt våtmarksområde rensats på vegetation, fyllts upp med grus samt försetts med ett asfalterat gatunät och ledningar för el, tele och VA. De ny-bildade tomterna inom området – ett 50-tal – har varit till salu sedan sommaren 2008, dvs under drygt ett år.

Av tomterna har enligt uppgift endast ett fåtal – mindre än tio – sålts, innebärande att området i dag består av en föga tilltalande grusplan med några nybyggda enfamiljshus samt i övrigt av asfalterade gator med uppstickande el- och teleledningar vid varje tomtgräns. Ett flertal osålda tomter finns också på det s k Prästhagsområdet i Köpingsvik och norr om Kolstad by på området mellan Kolstad Smedgata och Kolstad Kyrkgata.

Kolstad 39:32 utgörs av högproduktiv jordbruksmark, vartill kommer att området mellan Borgholm och Kolstad är betydelsefullt från natur- och kulturvärdesynpunkt. För jordbruksmark samt natur- eller kulturvärdefulla områden upptar 3 kap miljöbalken ett antal skyddsregler. Sålunda stadgas att brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkt tillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk (4 § 2 st), samt att markområden som har betydelse från allmän synpunkt på grund av dess natur-värden eller kulturvärden så långt möjligt skall skyddas mot åtgärder som kan påtagligt skada natur- eller kulturmiljön och att områden som är av riksintresse i dessa hänseenden skall skyddas mot åtgärder av angivet slag (6 §).

Av 2 kap 1 § 2 st plan- och bygglagen och 3 a § väglagen framgår att bestämmelserna i 3 kap miljöbalken skall iakttas vid upprättande av detaljplan och anläggande av väg. Då bestämmelserna är obligatoriska, dvs tvingande, är det förvånande att de förbigås med tystnad i såväl planprogrammen för Kolstad 39:31 och Rosenfors som trafikutred-ningen Genomfart Borgholm. Allt som sägs är att planprogramförslaget inte strider mot riks-intressena enligt 4 kap miljöbalken, eftersom det ”avser område för tätortens utveckling” (planprogrammet för Kolstad 39:32 s 6 n). Detta må vara riktigt men är i detta sammanhang ointres-sant. Här handlar det nämligen inte om de generella riksintressena enligt 4 kap miljöbalken utan om riksintressena enligt 3 kap samma balk, vilka tar över eventuella behov av tätortsutveckling.

Av det anförda framgår att ingen utredning gjorts som visar att behov av ny bostads- och indu-strimark finns kring Kolstad och Rosenfors. Tvärtom talar starka skäl för att, om behov av nya bostäder överhuvud taget existerar, det behovet är väl tillgodosett genom dels ovannämnda plan beträffande Borgholms hamn, dels de obebyggda tomter som sedan lång tid finns att tillgå i Björkviken II, i Prästhagen och på området mellan Kolstad Smedgata och Kolstad Kyrkgata.

Från bostads- och industrisynpunkt föreligger därmed inte heller något behov av en ny väg söder om Rosenfors mellan Sollidenvägens anslutning till väg 136 och rondellen vid Borgholms norra infart. Ej heller finns det motiv för en sådan väg med hänvisning till köbildning genom Borgholm på väg 136 sommartid, eftersom den köbildning som förekommer under några veckor sommartid sker i Köpingsvik och således inte på den del av väg 136 som skulle beröras av den föreslagna vägen. Med hänsyn till det anförda skulle en detaljplan som medger att jordbruks-marken på Kolstad 39:31 tas i anspråk för bostads- och vägändamål strida mot 3 kap miljöbalken och därmed vara olaglig.

Eftersom kommunen inte utnyttjat sin förköpsrätt, ägs Kolstad 39:31 i dag – liksom Björkviken II – av en privat exploatör. Om byggnation på Kolstad 39:31 tillåts, finns det därmed en uppenbar risk för att utvecklingen där blir densamma som i Björkviken II: Marken kommer att omvandlas till en ofantlig grusplan med ett nätverk av asfalterade gator med uppstickande el- och teleled-ningar vid en mängd obebyggda tomter.

I anledning av det anförda bör planerna på en byggnation på Kolstad 39:31 och en väg söder om Rosenfors mellan Sollidenvägens anslutning till väg 136 och rondellen vid Borgholms norra in-fart skrinläggas.

Borgholm som ovan

Örjan Petterson (Ägare till Kolstad 7:2 och 9:1)

och

Sture Larsson enligt fullmakt för Ulla-Britt och Karl Axel Johansson (Ägare till Kolstad 38:1)

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 15

10 augusti, 2009 av admin

Till Miljö och byggnadsförvaltningen

Protest mot exploateringsplanerna av Kolstad

• Stoppa detaljplanearbetet av Kolstad 39:32

• Färdigställ den fördjupade översiktsplanen innan detaljplaner utformas

• Inventera och om möjligt utnyttja redan detaljplanerade områden för Borgholms expansion

• Beakta alla synpunkter som framkommit på Ölandsbladets insändarsida

Kolstad 090807

Kerstin Thuredoter

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 14

9 augusti, 2009 av admin

Borgholms kommun

Miljö- & Byggnadsförvaltningen

Box 52

387 21 Borgholm

Re: Förslag till planprogram för Kolstad 39:32 (Dnr P2007-0005)

Sammanfattning av yttrandet och yrkanden

En långsiktig hållbar samhällsutveckling i Borgholms kommun måste vara viktigare än att snabbt kunna sätta igång enskilda bygg- och vägprojekt.

Den fortsatta kommunala beredningen av det föreslagna planprogrammet för Kolstad 39:32 inkl. planer enligt trafikutredningen ”Genomfart Borgholm” bör därför avbrytas.

Skälet till detta är att en fördjupad analys av bakgrund och förutsättningar för det föreslagna planprogrammet i hög grad saknas. Det gäller bl.a. frågor om det långsiktiga behovet och lokalisering av bostäder och industrilokaler i Borgholms tätort, av framtida arbetsplatser och service, av turistutvecklingen, av infrastruktur för hållbara transporter och av behovet av tekniska försörjningssystem. Det innefattar även frågor om miljö- och riskanalyser av alternativa utbyggnadsplaner mm. Myndigheter, allmänhet och intresseorganisationer skall också ges tillfälle att ta del av och kunna lämna synpunkter på förslag och analyser i vederbörlig ordning.

Ovanstående frågor hanteras normalt inom ramen för en fördjupad översiktplan. Någon sådan plan finns dock inte för Borgholm-Köpingsvik. Arbetet med denna fördjupning har nyligen påbörjats trots att det redan år 2002 beslutades om att en sådan plan skulle tas fram.

Den fördjupade översiktplanen för Borgholm-Köpingsvik är ett strategiskt inriktningsdokument. Utmaningen för kommunens politiker blir att i denna plan väga ihop sociala, ekonomiska och miljömässiga behov till en hållbar samhällsutveckling.

En sådan fördjupad översiktsplan måste därför tas fram innan några planprogram föreslås, bereds eller beslutas.

Bakgrund

En genomgång av det underlag som finns tillgängligt rörande kommunens planering av mark och vatten under senare år pekar på oklarheter och brister.

Det övergripande intrycket är att kommunen har forcerat fram det aktuella förslaget till planprogram på ett närmast ad-hoc-mässigt sätt. Ett förslag till planprogram som synes sakna koppling till någon form av helhetstänkande kring Borgholms framtida behov.

Detta bekräftas också av det faktum att kommunen har valt att inte ta fram en fördjupad översiktsplan med nödvändiga konsekvensanalyser, miljöbedömningar och behovsprövningar mm, innan man påbörjade arbetet med det aktuella förslaget till planprogram.

Kommunens handläggning av översiktplaneringen i allmänhet och av det aktuella förslaget till planprogram i synnerhet kan belysas med några frågor att besvaras av kommunen enligt nedan;

1. Erfarenheterna från framtagandet av den gällande översiktsplanen från 2002 var att deltagarantalet vid de samrådsmöten som genomfördes var lågt och att det behövs en diskussion om hur man ska arbeta för att nå ut till kommuninvånarna.

Vilka resultat har dessa diskussioner lett fram till?

Hur har resultatet av dessa diskussioner tillämpats i praktiken?

Hur skall slutsatserna tillämpas i det fortsatta planeringsarbetet?

2. I PBL finns krav på att översiktsplanens innebörd och konsekvenser ska kunna utläsas utan svårighet. Dessa frågor ingick i en s.k. målkonfliktsanalys i den gällande översiktsplanen som är över 10 år gammal.

Slutsatsen i denna analys var att kommunens mål ”oftast harmonierar med och inte i något fall riskerar att stå i stor motsättning med ekonomiska, miljömässiga eller sociala mål formulerade i andra sammanhang, nationellt, kommunalt eller privat”.

Gäller denna slutsats fortfarande?

Vilka planer har kommunledningen för att aktualisera denna analys?

3. Den aktuella översiktsplanen beslutades under den förra kommunledningens mandatperiod år 2002.

På vilket sätt har kommunfullmäktige tagit ställning till översiktplanens aktualitet under innevarande mandatperiod, vilket är ett krav i PBL?

4. Från och med 2004 skall alla översiktsplaner miljöbedömas.

Hur och när kommer en miljöbedömning ske av gällande översiktsplan?

5. I kommunens översiktsplan slås fast att en mer detaljerad redovisning av den framtida mark- och vattenanvändningen för Borgholms tätort kommer att redovisas i den fortsatta översiktsplaneringen genom en fördjupad översiktsplan. Enligt uppgift i Ölandsbladet denna sommar har detta arbete nyligen påbörjats.

Varför har det dröjt sju år innan denna fördjupning för Borgholms tätort påbörjats?

6. Framtagandet av den fördjupade översiktsplanen skall följa samma regler som när en kommunomfattande översiktsplan tas fram.

Hur ser kommunens planering ut för den fördjupade översiktplanen för Borgholm-Köpingsvik vad gäller t.ex. program, miljöbedömning, konsekvensanalys, samråd, utställning, antagande mm?

7. Det är anmärkningsvärt att kommunen prioriterat ett förslag till planprogram för ett kärnområde i Borgholms tätort utan någon som helst helhetsanalys, konsekvensanalys eller förankring i en fördjupad översiktsplan. Ett förslag till planprogram som dessutom skall vara underlag för kommande juridiskt bindande detaljplaner, bygglov mm.

Varför har det tagits fram ett förslag till planprogram för Kolstad 39:32 utan att kommunen först ha tagit fram den fördjupade översiktsplanen för Borgholm-Köpingsvik som beslutades om redan 2002?

8. Förslaget till planprogram hänvisar också till en trafikutredning som bl.a. bedömer att en ny väg söder om väg 136 är en förutsättning för ett hållbart trafiksystem om kommunen förverkligar samtliga planer för området.

En bedömning som tolkats som en ”Förbifart Borgholm” snarare än ”Genomfart Borgholm” (vilket är titeln på trafikutredningen). En bedömning som enligt många skulle få negativa konsekvenser för bl.a. jordbruket, boendet, miljön och kulturhistoria i Kolstad.

Hur tänker kommunen bereda detta förslag?

—————–

Avslutningsvis hänvisas till ”En vision av Öland 2015”. Där konstateras att ”när konsekvenserna tas upp tidigt i planarbetet, kan både invånare och myndigheter lättare förstå innebörden av planen” och slår vidare fast att ”en tydlig beskrivning av konsekvenserna kan också underlätta tillämpningen och öka förståelsen för kommunens bedömningar”.

Kolstad den 9 augusti 2009

Per Thege

kopia Ölandsbladet

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 13

8 augusti, 2009 av admin

Borgholms Kommun

Miljö- & Byggnadsförvaltningen

Box 52

387 21 Borgholm

Ang.: Planer för utbyggnad vid Kolstad med omgivningar

Vi har tagit del av de planer som presenterats rörande framtida utbyggnad mot Kolstad och vill framföra följande synpunkter.

Stoppa vidare arbete med planprogram för området innan en ny heltäckande och fördjupad översiktsplan tagits fram, ett arbete som tydligen först nyligen har påbörjats. I översiktsplanen måste stor hänsyn tas till de utomordentliga kultur- och naturvärden som finns i Kolstad med omgivningar. Detaljplanearbetet för Kolstad 39:32 måste stoppas tills översiktsplanen är klar.

Undvik att bebygga produktiv åkermark med bostäder eller vägar utan ta först fram en kartläggning av behovet av nya bostäder i Borgholm med omgivningar. Mot bakgrund av den expansion som hittills skett i Borgholm under de senaste 50 åren verkar antalet kraftigt överdrivet. De områden som redan pekats ut i detaljplaner bör först tas i anspråk innan ytterligare områden exploateras. Det finns idag ett stort antal osålda tomter i kommunen.

Stoppa omedelbart planerna på en ringväg från Kungsgården via Rosenfors, Kolstad till rondellen vid norra infarten. De trafikproblem, som uppstår 5 – 6 dagar om året förorsakas av bristande framkomlighet i Köpingsvik. Det är knappast försvarligt att använda skattemedel för att söka bygga bort ett trafikproblem, som endast uppstår under så få dagar och som dessutom är av begränsad omfattning.

Den föreslagna bebyggelsen med en ”Airpark” bör stoppas. Om flygfältet skall utvidgas och/eller få ökad flygverksamhet bör det flyttas. Tanken med en ”Airpark” känns något främmande och efterfrågan torde vara ytterst tveksam.

Ölands unika resurs är den säregna och ömtåliga naturen inkluderat odlingslandskapet. Kommunen måste gå ytterst varsamt fram och se till att bevara de oersättliga värden som finns här i stället för att offra dem i en expansion, som är illa planerad och vars omfattning inte på något sätt har bekräftats av oberoende undersökningar. Arbeta fram en aktuell och fördjupad översiktsplan som ett första steg och stoppa detaljplanering tills den är klar.

Kolstad 2009-08-10

Madeleine Kling Ygberg/Ingvar Ygberg

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 12

6 augusti, 2009 av admin

Ge inte bort Kolstad

Min mamma, Maj Nilsson, växte upp i Kolstad. Det var på den tiden då det fanns många gårdar där. Bygatan var levande, både människor och djur rörde sig i sina dagliga rutiner. Min mamma levde på en gård som hade det bra ställt. Hon hade en lycklig barndom. En sak var hon särskilt glad för. Hon hade fått en docka från Amerika. Den var väldigt vacker, med porslinshuvud, röd, leende mun, spetsklänning och t.o.m. skor på fötterna. Det var bara en sak som var lite trist. Hon hade slutat leka med dockor, hade hunnit bli för gammal för sådant. Dockan satt bara oanvänd och log i soffhörnet. Min mamma var generös redan som liten flicka och hon visste att det fanns en familj i Kolstad med många barn där barnen aldrig ens hade sett en så fin docka.

Tänk, om hon skulle ge dem sin fina docka! Det krävdes stor övertalningsförmåga för att övertyga mamma Ester. I triumf gick Maj hem till den utvalda familjen och överlämnade dyrgripen. Här skulle dockan verkligen komma till pass. Det fanns flera småflickor som kunde överta dockan i tur och ordning.

Nästa dag sprang Maj förväntansfullt över för att hälsa på sin docka men av den fanns det ingenting kvar. Porslinshuvudet hade krossats när den trillade i golvet. De fina kläderna var trasiga och smutsiga. Den låg som ett sorgligt bylte i ett hörn.

Hon skulle ha lyssnat på sin mamma som varnade: ”Ge inte bort din dyrgrip utan låt flickorna komma hit och leka med den istället.” Maj fick lära sig den svåra läxan att det är dumt att ge bort sådant som mottagaren inte har erfarenhet av och förstånd att värdesätta. Ger man bort sådant riskerar man att förlora det för alltid.

Det är precis samma sak med Kolstad. Borgholms samhällsplanerare tänker ge bort hela dyrgripen genom att bygga hus och vägar på de vackra ägorna. Kommande generationer kanske inte kan få uppleva den bit genuint Öland som Kolstad utgör. Kanske försvinner det levande lantbruket, den böljande åkermarken, jordbruksmaskinerna och djuren på bygatan. Den hänförande utsikten mot Slottet kanske byts mot en mängd hustak och en brusande väg.

Idag möter man dagligen människor som tar tillvara detta på sina promenader eller cykelturer, människor som utnyttjar möjligheten att komma och ”leka” en stund. Kanske är de Borgholmsbor eller kanske är de turister som lockats hit just för att Kolstad i nuvarande skick är en av Ölands pärlor. Vågar ni verkligen, ni Borgholmspolitiker, bygga bort allt detta? Låta Kolstads kulturvärden tyna bort? Jag önskar att ni kunde höra Majs mammas varnande röst: ”Ge inte bort dyrgripen, låt den finnas kvar så att alla som vill kan njuta av den nu och i framtiden.”

Kerstin Thuredoter

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 11

6 augusti, 2009 av admin

Kolstad – ett handläggande som förbryllar

Insändaren ”Trafikled över Kolstads åkrar? Del 10” finns i Ölandsbladet den 6 augusti under ovanstående rubrik.

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 10

5 augusti, 2009 av admin

Om helhetssynen i kommunen...

Kolstad by har aldrig fått så mycket uppmärksamhet som i år.

På ytan handlar det om ny bostadsbebyggelse och utbyggnad av gatustruktur. På djupet kan skönjas svårare frågor om samsyn, samråd och samhällsutveckling i kommunen. Startskottet för följetongen om Kolstad i Ölandsbladet var ett samrådsmöte som kommunen arrangerade i våras. Kommunalrådet Lennartsson skriver i sin blogg att det var ”jättebra” att 55 personer kommit till detta möte, men att det kändes ”trist”. Varför kändes det trist? Jo, skriver kommunalrådet, ”för att så få har tagit tillvara möjligheten och inbjudan till att vara delaktiga i förra kommunledningens arbete med översiktsplan för Borgholms kommun i slutet av 1990-talet”.

Vad kan få en folkvald att känna sig grå och glädjelös (synonymer till trist) under så lång tid?

Om kommuninvånarna nu hade varit mer delaktiga för 10 år sedan, vad hade hänt då? Färre deltagare på samrådsmötet? Mindre protester? Klappat och klart för detaljplaner och bygglov?

Kommunalrådet skriver vidare i bloggen att planprogrammet bygger på kommunens översiktsplan. Detta leder tanken till att översiktsplanen skulle innehålla ett resonemang där planprogrammet placerades in i ett större och kanske visionärt sammanhang, men det konstateras bara att ”Utvecklingsområden för bebyggelse är Blå Rörsområdet samt i sydöstra delen vid Nydala/Kolstad”.

Denna insändare hade nog inte blivit av om det inte varit för följande utfästelse i översiktsplanen;

”En mer detaljerad redovisning av den framtida mark- och vattenanvändningen för Borgholms tätort kommer att redovisas i den fortsatta översiktsplaneringen genom en fördjupad översiktsplan.”

Idag, sju år senare finns ingen sådan plan. Arbetet med den har nämligen nyligen påbörjats enligt kommunen.

Men samtidigt har redan tagits fram ett planprogram som vanligen förankras i en fördjupad översiktsplan! Ett planprogram som är underlag för juridiskt bindande detaljplaner, bygglov.

Planprogrammet hänvisar också till en utredning som gör bedömningen att en ny väg söder om väg 136 är en förutsättning för ett hållbart trafiksystem om kommunen förverkligar planerna för området.

En bedömning som tolkas som en ”Förbifart Borgholm” snarare än ”Genomfart Borgholm” (vilket är titeln på trafikutredningen). En bedömning som enligt många insändare i Ölandsbladet skulle få negativa konsekvenser för bl.a. jordbruket, miljön och kulturhistoria i Kolstad. Det är inte utan att kommunens handläggning av dessa planfrågor kan uppfattas förbryllande.

Varför har det redan tagits fram ett planprogram för Kolstad när den fördjupade översiktsplanen inte är fastlagd?

I PBL finns krav på att översiktsplanens konsekvenser ska kunna utläsas utan svårighet. Dessa frågor ingick i en s.k. målkonfliktsanalys i översiktsplanen och är över 10 år gammal. Slutsatsen var att kommunens mål ”oftast harmonierar med och inte i något fall riskerar att stå i stor motsättning med ekonomiska, miljömässiga eller sociala mål formulerade i andra sammanhang, nationellt, kommunalt eller privat”.

Bör den aktualiseras?

Sammanfattningsvis frågar man sig om det föreslagna planprogrammet speglar ett bristande helhetsperspektiv hos kommunledningen. Att det t.ex. skulle vara viktigare för politiker att fokusera på sådant som leder till snabb uppmärksamhet i form av nya bostadsområden och hangarer,

-än att istället ägna sig åt svåra, långsiktiga och kvalitativa insatser som krävs för en hållbar samhällsutveckling i Borgholms kommun.

I ”En vision av Öland 2015”, som tagits fram gemensamt av öns båda kommuner, konstateras att ”när konsekvenserna tas upp tidigt i planarbetet, kan både invånare och myndigheter lättare förstå innebörden av planen”

och slår vidare fast att ”en tydlig beskrivning av konsekvenserna kan också underlätta tillämpningen och öka förståelsen för kommunens bedömningar”.

Om kommunledningen kan ta fasta på dessa kloka ord, så behöver det inte kännas ”trist” för kommunalrådet efter kommande samrådsmöten med engagerade kommuninvånare.

Per Thege

(Kopia skickad till Ölandsbladet)

Kungligt besök i Kolstad i mitten på 1950-talet

4 augusti, 2009 av admin

Det här är en historia som Sigvard, Axel Nilssons yngste son, med stolthet brukade berätta för mig (Kerstin Thuredotter i Morfarsgården) .

De tre bröderna Nilsson var sysselsatta med att laga taket på ladan som ligger längs Kolstadgatan mitt i Västergårdsbacken. På planen bakom ladan befann sig deras syster Maj. Plötsligt fick hon se sina tre bröder ivrigt svänga med sina mössor där uppe på taket. Maj som alltid varit en rådig person ropade åt sina bröder att genast komma ner från taket i stället för att försöka skrämma bort getingar med mössorna. Två av bröderna fortsatte ändå att vifta med mössorna medan den tredje, Sigvard, skyndsamt klättrade ner.

Det visade sig att det inte alls var några getingar som störde takläggningen utan en rad ryttare i Kolstadgatan. Det var de fyra ”Hagaprinsessorna” och ”Lillprinsen” med uppvaktning som var ute på ridtur och som bröderna artigt hälsade på genom att svinga sina mössor. De kungliga red ofta genom Kolstad för att likt många andra, då som nu, njuta av det vackra landskapet.

Den här gången stannade ryttarna upp och prins Carl Gustaf hoppade av sin häst och började samtala med Sigvard. Prinsen var då bara en liten pojke, kanske 6-7 år gammal. Sigvard brukade berätta om hur den lille ”parveln” satt på en pall och uppmärksamt och intresserat lyssnade när han talade om hur det var att leva och bo i Kolstad.

Den kungliga karavanen fortsatte så småningom sin färd och vinkade ivrigt tillbaka till syskonen som fortsatte att svinga sina mössor tills karavanen var utom synhåll.

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 9

29 juli, 2009 av admin

Rädda Kolstad

Som uppvuxen i Nydalaområdet har jag full förståelse för den indignation som Örjan på Solbacka och många Borgholmsbor känner inför Kolstads skisserade framtid.

Hela planen bygger på den felaktiga premissen att Borgholm står inför en omedelbar och explosionsartad expansion där tomtmark måste tas fram till varje pris. I allmännyttans namn drar man sig inte ens för att expropiera Solbackas bästa åkermarker. Tanken går osökt till Stalintiden i forna Sovjet. I en demokrati måste det finnas andra metoder för att lösa markproblem.

Självklart måste varje kommun ha en buffert för framtida permanentbebyggelse och industri. Nu finns det 5-6 redan planerade områden så det finns inget akut behov av utvidgning i Kolstadsområdet inom överskådlig tid.

Två delar av planen funderar man över. Det först är den halvcirkelformade ringväg som ska gå från en ny rondell vid Kungsgården, stryka förbi Rosenfors, passera mellan Solbacka och Månbacka för att sluta vid rondellen vid norra infarten. Här tänker man leda tillbaka trafiken till 136-an via tre påfarter. Vad är det för mening med detta, speciellt som det stora trafikproblemen finns i Köpingsvik. Totalt rör det sig om 5-6 dagar per år som då trafikproblem uppstår. Under de andra 360 dagarna är vägkapaciteten fullt tillräcklig. Om man vill lösa problemen även för dessa 5-6 dagar krävs ett gigantiskt projekt med flerfiliga förbifarter.

Det andra man fundrar över är siffran 650 nya tomter som måste fram inom en 25-årsperiod. Varifrån är denna siffra hämtad? Ser man tillbaka 50 år i tiden har Borgholm vuxit med ca 400 nya tomter. Industritillväxten består av fåmansföretag inom bygg- och servicebranschen.

För permanentbebyggelse och industri finns det i dagsläget en tillräcklig buffert. Man måste däremot styra upp fritidsbebyggelsen, som arkitekt Westerlund påpekade, på ett helt annat sätt. Man kan inte sälja ut mark till privata exploatörer för då har man tappat all kontroll av markanvädningen. Det kan inte vara nödvändigt att lägga fritidsbebyggelse i stadens omedelbara närhet. Öland har en enda unik resurs och det är den säregna men ömtåliga naturen dit naturligtvis även odlingslandskapet räknas. Här måste man gå oerhört varsamt fram och inte offra oersättliga värden för kortsiktig vinning. Förstör man det Öländska landskapet har vi inget att erbjuda vare sig nu eller i framtiden.

Tommy Seeger

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 8

24 juli, 2009 av admin

Aldrig förbifart förbi Borgholm...

…..skriver Lisbeth Lennartsson in sin blog (se nedan) och avslutar med att konstatera ”att dra om väg 136 i en ringväg bort från Borgholm vore vansinne på alla sätt och särskilt ur kommunalekonomisk synpunkt.

Aldrig förbifart förbi Borgholm (Från Lennartssons blogg)

Jag var inte förberedd på de diskussioner gällande omdragning av väg 136 förbi befintliga bostäder som kom upp vid ett möte häromkvällen gällande ett miljö o byggnadsnämndens planprogram öster om Borgholm Kolstad 39:32.

Att jag inte var förberedd på diskussionerna berodde helt enkelt på att vi politiskt aldrig ens tänkt tanken att dra en ny väg förbi Borgholm.

Här arbetar vi för fullt tillsammans med företag och fastighetsägare i Borgholm för att stärka Borgholms Stads utvecklingsmöjligheter. Vi ser en kraftigt växande konkurrens på fastlandssidan. Vi behöver först och främst behålla de arbetstillfällen och det serviceutbud som finns i Borgholm. Avsikten med samarbetet är att möjliggöra utveckling av staden Borgholm, fler arbetstillfällen och större varu- och tjänsteutbud.

Aldrig i livet att vi då samtidigt skulle försöka bygga en ringväg eller omväg förbi Borgholm !

Jag ser i en av tidningarna idag att Vägverket har skrivit ett yttrande med förslag om förbifart. Sorry, det är inte intressant och inte aktuellt!

Det är inte väg 136 förbi Borgholm som är bekymret i sommartrafiken, det är Köpingsvik som utgör en trafikpropp under några korta sommarveckor och där behövs fler lösningar än de rödmålade fälten på vägbanan.

Det Borgholm behöver är anslutningsvägar till de framtida bostadsområdena mellan Karlshöjd och Kolstad samt bättre utfart/ny anslutningsväg till fortsättningen på småindustri/handelsområdet sydost om Rosenfors och trafiksäkrare/snabbare anslutning till Solliden/Borgholms Slott.

Framöver kan det komma att bli fler bostäder på Kungsgårdsmarken öster om Rosenfors och i den fördjupade översiktsplanen kommer det sannolikt även att skapas möjligheter för en jordbrukare i området att om och när han eller kommande generationer på gården vill kunna bygga bostäder på marken.

Det är klart att man då måste se långsiktigt på hur frågan om anslutningsvägar till dessa nya områden skulle kunna lösas från väg 136. Därför anlitade vi ett konsultföretag som lagt fram ett antal förslag att granska närmare.

Att dra om väg 136 i en ringväg bort från Borgholm vore vansinne på alla sätt och särskilt ur kommunalekonomisk synpunkt!

Upplagd av Lisbeth Lennartsson kl. 09.18

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 7

23 juli, 2009 av admin

Framtidsplaner för Borgholm-Köpingsviksområdet

Miljö- och byggnadsförvaltningen har nyligen påbörjat arbetet med den fördjupade översiktsplanen för Borgholm-Köpingsvik. För att planen ska bli så bra som möjligt krävs många förslag och synpunkter från boende och verksamhetsutövare i området. Vi genomför samråd och informationsmöten under arbetets gång och välkomnar naturligtvis förslag och synpunkter.

En fördjupad översiktsplan syftar till att lösa problem och ta tillvara möjligheter till fortsatt utveckling och framtida markanvändning. En utveckling som ska genomföras i balans och där man tar hänsyn till natur och kultur och inte minst nuvarande verksamhet. Fördjupningen tar ett mer konkret helhetsgrepp än vad den befintliga mer översiktliga översiktsplanen gör. Fördjupningen ska vara ett stöd till senare konkreta detaljbeslut, detaljplaner, bygglov mm.

En fördjupad översiktsplan bör vara klar innan man tar beslut om detaljplaner. Finns inte en fördjupning kan man bli tvungen att ibland fatta beslut ändå, beslut som kanske inte alltid är tillräckligt bra underbyggda. Det är därmed ett viktigt och efterlängtat arbete förvaltningen nu fått resurser till och också påbörjat.

När det gäller omsorgen om Kolstad by finns det ju ingen anledning att i fördjupningen förstöra någonting som är bra. Arbetet syftar ju till att det ska bli bättre – inte sämre. Det finns däremot många områden i Borgholm-Köpingsvik där det saknas detaljplaner eller där detaljplanerna är föråldrade och otidsenliga. Resultatet är att människor inte kan använda sina fastigheter eller förbättra sitt boende som dom skulle önska och som också vore rimligt.

När det gäller förslaget till ny infart till Rosenfors och Kolstad söder om Kungsgården är detta ett förslag som lämnats av Vägverket i den trafikutredning för genomfart Borgholm som Vägverket konsult utfört. Det är inget som säger att det måste gå en väg just över Kungsgården eller Örjan Petterssons marker. Det finns kanske andra möjligheter? Att trafiksituationen måste förbättras på många ställen utefter väg 136 är nog ändå helt klart, inte minst efter denna sommarens stora problem med köer och tyvärr också många olyckor.

Vi tar tacksamt emot förslag och synpunkter och hoppas på ett stort engagemang för hur vi gemensamt vill se framtiden i Borgholm-Köpingsvik.

Jan Erici, ordf. miljö- och byggnadsnämnden

Göran Borgö, miljö- och byggnadschef

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 6

21 juli, 2009 av admin

En ny spansk solkust i Kolstad?

För tjugo år sen köpte min man Peter Engström och jag Östergården i Kolstad. Vi letade efter vårt ”drömhus” i över två år och blev tipsat genom goda vänner att Torsten Björnekes gård skulle vara till salu. När vi kom till Kolstad för första gången en sensommardag i augusti 1988 och åkte upp Kolstadgatan med de fina åkrar då blev vi omedelbart kära i både landskapet och den fina gamla byn som låg ovanför Borgholm. Det var någonting speciellt med Kolstad som vi inte hade sett någon annan stans i vår jakt efter ett sommarboende på Öland.

Tjugo år senare är jag och min familj lika förtjusta i Kolstad och vår gård. Trots att min man gick bort för sju år sedan och att jag bor i London så tillbringar jag varje sommar på Öland. Det är krångligt att ta sig från London till Öland, det tar mycket tid och ofta undrar jag varför vi inte har ett hus i Provence istället som tar bara fem timmar med direkttåg från London till Avignon.

Men så fort jag kommer till Borgholm och svänger till höger i Kolstadvägen då vet jag varför vi är kvar i Kolstad. Jag har varit här på vintern och på våren, på sommaren och på hösten och varje gång upplever jag samma känsla när jag ser de fina åkrar vars färg skiftar med säsongerna. Här finns fortfarande en harmoni mellan natur och kultur, en rogivande stämning som har försvunnit i många delar av Europa.

När jag kom hit för två veckor sedan läste jag om Borgholms kommuns plan att bygga en väg över åkrar för att kunna bygga 650 hus på jordbruksmark tillhörande Kolstad by.

Genom åren har jag ofta undrat vilken vision och vilka tankar politiker i Borgholm har för att kunna behålla åretruntboende i kommunen liksom attrahera nya familjer att bosätta sig på den här underbara delen av ön. Det är en svår balans: Å ena sidan är det viktigt att tänka på framtiden och säkerställa en ekonomiskt hållbar utveckling för Borgholm. Å andra sidan gäller det att behålla det som gör Öland unikt i världen, en oas av oförstörd natur med sitt rika djurliv.

De nya områdena i Dovrerviken och Karlshöjd är för mig dåliga exempel om hur man skulle kunna exploatera Borgholm. Det finns inget bo koncept som är tydligt när man kör genom de nya områdena: Varje hus har sin egen stil som för det mesta inte är i harmoni med det som gör Öland så speciellt genom sin historia. Dessa hus skulle kunna stå i vilket förstadsområde som helst, i Stockholm eller i vilken amerikansk förstad som helst. Finns det huvudtagen ingen stadsarkitekt i Borgholms kommun?

Många utlänningar har börjat upptäcka Sverige och Öland som ett attraktivt resemål, inte minst genom den svenska litteraturen som är oerhört framgångsrik och översatt till många språk. Det idylliska Sverige som beskrivs i de här böckerna kommer inte entusiastiska läsare att känna igen om de kör genom de nya Borgholmsområdena.

Jag hoppas att de politiker som kommer att ta beslut om den nya vägen och expropriering av privatmark kommer att ha en seriös och öppen diskussion med både Borgholmsboende och sommarölänningar om vad det är som behövs för att utveckla Borgholm framöver. Jag kan tänka mig att diskussionen skulle föras brett och behandla viktiga frågor för Borgholm som: Varifrån ska jobb komma framöver och vilken typ av jobb vill Borgholms kommun skapa? Finns det en efterfrågan för så många nya tomter och hus med tanke på att många stugor i Kolstad är till salu? Vilken typ av turism vill man ha överhuvudtaget? Och hur är det med miljöbelastning och man bara bygger mer och mer? Och sist men inte minst gör inte samma misstag som i Florida, den spanska solkusten eller andra sydeuropeiska länder där man har byggt bort det genuina landskapet. Idag står så många nya områden som byggdes under senaste tjugo åren helt tomma och övergivna och har bidragit att skapa den finansbubbla som har drabbat oss så hårt i världen.

En sak är säker: En överexploatering kommer att leda till att Borgholm och Kolstad kommer att tappa sin charm och bli ointressant för många sommarboende som kommer att leta andra oaser i Sverige eller utomlands.

Beatrice Engström-Bondy, Östergården, Kolstad

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 5

18 juli, 2009 av admin

Om Borgholms expansionsplaner mot Kolstad

Det är glädjande att kommunstyrelseledamöterna Lisbeth Lennartsson (4 juli) och Sune Axelsson (9 juli) har fortsatt debatten efter min insändare (2 juli).

Sune Axelssons inlägg är oroväckande när han skriver ”Att Borgholm kommer att växa samman med Kolstad i en framtid är väl ganska givet”. Med kloka politiker står vi i Borgholms kommun naturligtvis inte maktlösa inför olika exploatörers planer. Självklart kan vi sätta en gräns för Borgholms möjlighet att växa mot Kolstad. Men den gränsen måste bestämmas även utifrån värdena av det levande jordbruket, kulturlandskapet, naturen, friluftslivet och arkeologien. Kommunen har faktiskt planmonopol och politikerna ska ta ansvar för att även dessa värden tas tillvara. Kommunen är inte en servicemyndighet för hugade exploatörer!

Lisbeth Lennartsson skriver att ”Det finns inte någon laglig möjlighet för en kommun att styra huruvida ett bostadsområdes fastighetsägare skall bebo sitt hus under hela året eller endast under delar av året.” Hon vidareutvecklar tyvärr inte mina synpunkter om att kommunen har möjligheter att med t ex förköp, exploateringsavtal och bildande av bostadsrättsföreningar, styra åtminstone förstaköparen av en bostad till permanentboende. Det Lisbeth nämner om att tomter på Karlshöjd bytt ägare med förhöjda priser som följd, beror tyvärr bl a på att kommunen inte uppmärksammat att de sålt tomter via bulvan. Det behövs alltså bättre styrning vid fastighetsförsäljning.

Beträffande behovet av en fördjupad översiktsplan skriver Lisbeth att ”Borgholm behöver under tiden växa på de platser som sedan många år är självklara”. Detta är fel. Varför just Borgholm 39:32 nu ska exploateras är inte för att det är ”självklart”. Det är för att ett stort och strategiskt beläget åkerskifte tyvärr har sålts till en exploatör medan kommunen låtit bli att utnyttja sin förköpsrätt. Och kommunen låter exploatören detaljplanelägga utan att ha sett till helheten.

Både Lisbeths och Sunes inlägg präglas av en sommarboendevänlig framtidsoptimism (”Alla är välkomna”), men tyvärr också av en oroväckande brist på insikt om hur Borgholm ska se ut framöver för de fastboende. Jag repeterar:

På grund av brist på lämplig mark måste etablering av ny fritidsbebyggelse styras längre bort från Borgholms stad

Stoppa detaljplanearbetet på Kolstad 39:32.

Genomför den fördjupade översiktsplanen för Borgholm-Köpingsvik innan fortsatt detaljplanearbete påbörjas.

Något positivt som debatten hittills har lett fram till är naturligtvis att ingen skribent hittills efterfrågar en genomfart förbi Borgholm över Kolstads marker.

Vänligen

Anders Westerlund

Arkitekt i Borgholm och boende i Kolstad by

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 4

9 juli, 2009 av admin

Borgholms stads utvecklingsmöjligheter

(Insändare i Ölandsbladet)

En insändare från Anders Westerlund i Ölandsbladet 2 juli ger mig anledning att förtydliga en del av mina egna synpunkter gällande Borgholms Stads utvecklingsmöjligheter utifrån insändarskribentens fyra konkreta ”tips” till Borgholms kommun.

1. Det finns inte någon laglig möjlighet för en kommun att styra huruvida ett bostadsområdes fastighetsägare skall bebo sitt hus under hela året eller endast under delar av året.

Min uppfattning är att de nya bostadsområdena Dovreviken, Karlshöjd och Björkviken möjliggjort stora investeringar för enskilda människor som kunnat förverkliga sin dröm att bo nära staden Borgholm. En del bor här åretrunt från början, andra drömmer om att kunna förverkliga sin dröm att kunna flytta hit på sikt. Under tiden tillbringar många människor i stort sett varenda helg åretrunt i sitt hus. Detta är mycket betydelsfullt för handel och sevice i Borgholm och bidrar starkt till att säkerställa åretruntarbetstillfällen i vår kommun. För kommunens ekonomi är det viktigt att fler mantalsskriver sig i vår kommun men det finns inga tvångsmedel.

2. Markägare till Kolstad 39:32 är Vanliga Hus, vars koncept går ut på att bygga till priser som gör det möjligt för människor med lite lägre inkomster att ha råd med hus istället för lägenhet. Delar av området kan komma att säljas tomtvis. Det bör nog nämnas i sammanhanget att flera av tomterna på det av kommunen tidigare ägda och exploaterade området Karlshöjd har bytt ägare flera gånger med allt högre priser som följd.

3. Arbetet med fördjupad översiktsplan Borgholm-Köpingsvik startades för ett par år sedan.

En av de viktiga processerna i detta är samarbetet i Framtid Borgholm och de framtagna visionerna. Den fördjupade översiktsplanen sträcker sig ända upp till Lundegård i norr och Borgehage i söder och kommer att ta lång tid att arbeta fram. Borgholm behöver under tiden växa på de platser som sedan många år tillbaka är självklara därav pågående planarbeten.

4. Jag vill definitivt inte ha en Ringväg runt Borgholm! Det som presenterats är ett av flera utredningsförslag från en konsultfirma. Vägen går under arbetsnamnet Omvägen och är inte alls självklar. Det som måste lösas är utfarten Borgholms Slott/Solliden, utfart/infart Rosenfors till de nya bostadsområdena och industriområdena på kommunens markreserv Borgholms Kungsgård.

Vid Karlshöjd är rondellen sedan många år förberedd för anslutning från exempelvis Kolstad 39:32. Kanske det till och med är så att viss jordbruksmark öster om Borgholm utöver den kommunala markreserven kan uteslutas ur det fördjupade översiktplanearbetet som ger markägare möjligheter att sälja sin mark som presumtiva tomter någon gång under de kommande 20-25 åren. Mycket av den ursprungliga jordbruksmarken är visserligen sedan lång tid tillbaka såld som fritidshustomter i Kolstadområdet, men kanske det är rätt och kanske det är tillräckligt att ge kommande generationer möjlighet att avgöra huruvida de anser att även den marken bör bebyggas med bostäder. Vi ser fram emot en fortsatt demokratisk process i såväl fördjupningsarbeten som planprogramsarbeten..

Avslutningsvis vill jag understryka att vi verkligen välkomnar inflyttande och investerande människor 60+ till Borgholms kommun. De för med sig såväl engagemang och kreativitet som ökad konsumtion av varor och tjänster till glädje för arbetsmarknad och företagare.

Med vänlig hälsning

Lisbeth Lennartsson (c)

kommunstyrelsens ordförande

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 3

8 juli, 2009 av admin

Borgholms kommuns expansionsplaner mot Kolstad

(Insändare i Ölandsbladet)

Som boende i Kolstad by, som arkitekt och som tidigare medverkande i utredningar om Borgholms stads utbyggnad känner jag mig manad att göra ett inlägg i debatten om Borgholms utbyggnad mot Kolstad.

Studium av kartor visar att Borgholm är instängt i tre väderstreck. I söder gränsar staden till naturreservat, och i väster och i norr gränsar staden till Kalmarsund. Den enda riktning i vilken Borgholm kan växa är mot öster d v s på Rosenfors och Kolstads marker.

Olyckligtvis har ett stycke strategisk mark – Borgholm 39:32 – för en tid sedan sålts till ett husföretag. Detta företag har med kommunens godkännande låtit påbörja ett detaljplanearbete med syfte att skapa tomter för friliggande hus. Tomterna blir upp till 1200 kvm. Samtidigt har kommunen låtit utföra en trafikutredning som i mycket fokuserar på en s k genomfartsled på Kolstads marker.

Naturligtvis har det uppstått protester från hotade jordbrukare och andra boende i Kolstad. Mot dessa protester står att en stad måste få växa och utvecklas. Alla måste inse att förr eller senare kommer en del av landsbygden öster om Borgholm att bebyggas. Nya bostadsområden kan inte förläggas i Strandtorp eller Borgehage med för långa avstånd till skolor, dagis m m.

Denna konflikt mellan stadsutveckling och bevarande av värdefullt jordbrukslandskap måste bearbetas ingående. Det är helt enkelt så att byggbar mark kring Borgholm håller på att ta slut. Vi vill väl alla att Borgholm ska utvecklas, att barnfamiljer ska flytta hit och fylla förskolor och skolor, att företagare ska skapa arbetstillfällen o s v. Men sett i ett perspektiv har ju verkligheten visat sig vara annorlunda. Många av de som köpt tomter och byggt hus i de senast utbyggda områdena Dovreviken, Karlshöjd och Björkviken är sommarboende ”60+-are”. Dessa fritidsboende är givetvis välkomna till Borgholms kommun även om de betalar sin kommunalskatt i Växjö eller Stockholm. Men vi kan inte använda de sista hektaren mark som finns till förfogande för Borgholms utveckling för att bygga fritidshus.

Vi måste alltså se långsiktigt och vara rädda om kvarvarande obebyggda områden i Borgholms närhet. Därför bör kommunen:

1) Hädanefter styra fritidsbebyggelsen till områden längre från Borgholms stad.

2) Stoppa det pågående detaljplanearbetet på Kolstad 39:32! Kommunen kunde ha förköpt detta markområde. Exploatören kommer att sälja tomter och villor till den som betalar högst, oavsett om det är fritids- eller permanentboende.

3) Genomföra kommunens tidigare beslut om en fördjupad översiktsplan. Denna ska ju ge riktlinjer inför kommande detaljplaner. En sådan plan kan ta hänsyn till pågående jordbruksverksamhet och det vackra kulturlandskapet. Den kan visa att vi bör avsätta plats för t ex radhus, kedjehus, förskola och en gång- och cykeltunnel under väg 136. Kanske utbyggnaden i stället bör påbörjas på kommunägd mark vid Guntorp etc.

4) Säga nej till en ny genomfart förbi Borgholm över Kolstads marker. Ett par trafiktekniska lösningar såsom rondeller vid Kungsgården och vid vägskälet i Köpingsvik löser förmodligen många kö-problem under de hektiska sommarveckorna. På mycket lång sikt bör naturligtvis den väg som ska försörja nya bostads- och industri-områden i Kolstad och Rosenfors knytas ihop, men vi behöver ingen ny genomfart.

Hur ska vi då styra de fritidsboende till andra områden. Kommunen har inte laglig rätt att bestämma att ett bostadsområde ska användas för permanent- eller fritids-boende. Men kommunen kan genom exploateringsavtal se till att förste köparen av en fastighet förbinder sig att skriva sig på platsen. Man kan även bilda bostadsrättsföreningar med krav på att boende ska vara skrivna i sitt hus. Man kan med utformning och marknadsföring locka permanentboende barnfamiljer i stället för sommarboende 60+-are.

Anders Westerlund

Arkitekt

Trafikled över Kolstads åkrar? Del 2

27 juni, 2009 av admin

Hur ödelägger man Kolstad kulturlandskap på ett snabbt och enkelt sätt?

(Insändare i Ölandsbladet)

Recept: Man tager en näve politiker, en nypa planeringsarkitekter, en stor sked stadsarkitekt, blandar dem väl i ett stort stadshus tills de är väl sammansmetade. Sedan tillsätter man 1 del illusion, 1 del storhetsvansinne och 2 delar förakt för privat ägande. Kryddas med lite hemlighetsmakeri. Nu är soppan klar att serveras över Kolstad by och garanterat är kulturlandskapet, historien och gårdarna borta för all framtid.

En dag i april damp det ner ett brev från Borgholms kommun med inbjudan till samrådsmöte angående ny bebyggelse och utbyggnad av vägnät i Kolstad by. I skriften, prydd av en vacker bild på Berggatan (vägen vid kvarnarna), fanns ett förslag för 50 nya tomter på Karlshöjdsskiftet inritade ända upp till nämnda gata.

Nästa vackra förslag var en trafikutredning angående genomfart Borgholm, där en ny omväg mellan Sollideninfarten och norra rondellen var inritad. Vägen utgår strax söder om Vasahuset över Kungsgårdens åkrar, passerar förbi Såningsvägens bostadshus med ett femtiotal meter, diagonalt över mitt absolut bästa åkerskifte, stryker intill min gårdsplan på 10 meters avstånd, korsar Kolstadvägen och sträcker sig vidare över ytterligare en av mina åkrar innan den ansluter till norra rondellen.

Förutom den planerade vägen är hela området mellan Nydala-Guntorp-Rosenfors upp till Kolstad by inritad som framtida exploatering för 650 nya bostäder.

Det har varit svårt att sova sedan den dagen i april.

En kort historik över Kolstad visar att byn förmodligen är en av Ölands äldsta bebyggelse- och jordbruksmarker. I det planerade tomtområdet på Karlshöjd hittades vid provgrävningar material som daterats till en ålder av 4000 år. Här slog människorna ner sina bopålar och odlade den bördiga marken väster om byn. Lämningar från stenåldern finns spritt över hela landskapet i form av flintavslag, yxor och pilspetsar, mm. Yngre järnåldern finns representerad av Kolstad fornby. Kolstad by är den äldsta nämnda i skrift på Öland och bönders namn finns nertecknade på flera protokoll från 15 – 1600-talet. Vid 1800-talets början grundades Borgholms stad på Kolstads utmark. Senare genom åren försåldes stycke efter stycke av utmarken då staden och dess befolkning växte.

Kvar av Kolstad finns den högproduktiva jordbruksmarken i svackan ner mot landborgskanten. Det är den marken Borgholms politiker nu girigt har stirrat sig blinda på för att utveckla sina drömmar om ”Sveriges Florida”, ett sommarstugeparadis, 650 tomter stort (siffran 650 verkar komma från yttre rymden då inte någon på Borgholms stadshus vet var siffran kommer ifrån), med små inslag av flyghangarer och en snygg omväg runt Borgholm. Är visionerna i Borgholms kommun att enbart behaga turisterna?

Svaret till mig som står inför faktum att min mark kan bli exproprierad är ”Synd om dig, men Borgholms stad måste expandera och det finns ingen annan mark”.

Det är inte helt sant.

Ett förslag till styrande kunde vara att genom annonsering söka mark för bebyggelse i kommunen, inte undantagsvis i angränsning till staden. Ett annat förslag är att förtäta redan befintlig bebyggelse.

Det har funnits planer som stoppats. Vad hände t ex med Claesson & Andersens planer i Borgehage? (Där lades locket på. Kan någon högre makthavare ha tagit en fogde i örat?!)

Det fanns även en önskan om avstyckningar av tomter i Strandtorp som aldrig blivit av (men så är det ju här med en smidig byggnadsnämnd) mm, mm.

Å andra sidan kan man undra hur stor efterfrågan på nya tomter egentligen är. Det finns ett stort antal osålda tomter i kommunen, varav flera på Kolstad Kyrkgata.

Förverkligas byggplanen på Karlshöjd med bebyggelse som en kil rakt in i det böljande jordbrukslandskapet så är den första delen av den totala ödeläggelsen av Kolstad ett faktum.

Del två är den berömda omvägen, som inte förbättrar trafiksituationen sommartid, då alla vet att problemet sitter i Köpingsvik, utan enbart är första steget för bebyggelse i Kolstadssvackan.

Vill man ha ett nytt Dovreviken, där 15 % är åretruntboende, i Kolstad? För att uppnå detta måste kommunen expropriera privatägd mark, förstöra framtiden för flera jordbruksföretag och våldföra sig på ett naturskönt kulturlandskap.

Titta på planerna på Borgholms kommuns hemsida, www.borgholm.se eller Kolstad bys hemsida, www.kolstadby.se.

Namnlistor för bevarande av Kolstads kulturlandskap kommer att finnas tillgängliga för allmänheten inom kort.

Örjan Petersson

Solbacka Gård